Garaget flyttar in

Under julhelgen gick en glödlampa sönder i köket. Handlingskraftig som man är gick jag genast igång med att byta den, varpå hela den gamla bakelitsockeln sprack. 

Totalhaveri alltså. 

Glödlampornas motsvarighet till en stake genom blocket. 

En snabb lösning krävdes då julmaten skulle lagas och då helst inte i beckmörker. Min kära sambo förekom mig och frågade, "den där klassiska sladdlampan som du köpte, har du hunnit skita ner den"? 

Sällan har vi väl haft så bra ljus vid spisen. Och varför inte, sladdlampan kompletterar ju mina svetshandskar på ett utmärkt sätt. Svetshandskar är på alla sätt överlägsna grytlappar i köket. Bara ett litet tips tills nästa gång din svärmor fyller år…

Som att ha Betlehems stjärna i köket.

Det finns inget som är så permanent som en tillfällig lösning.

Svetshandskar. Har man en gång tagit in dem i köket så vill man inte vara utan dem.

God fortsättning alla fredagsbilister där ute!

Uppskyltat

Obekräftade rykten gör gällande att våra nuvarande nummerplåtar kommer att utgå. Efter årsskiftet kan man bara få nummerplåtar med EU-märket på, och det vill man ju inte ha på sin gammelbil. Däremot säger andra, lika obekräftade rykten, att motorcykelnummerplåtarna kommer att bli mindre under nästa år. Läge att investera i nya snygga skyltar till bilarna alltså, men lika bra att vänta med att skaffa "plåtar" till hojarna. 

En snabb sökning på Transportstyrelsens hemsida bekräftade inga rykten, men jag beställde ändå ett gäng skyltar till några av bilarna. En av mina bilar har inte ens haft sina nummerskyltar monterade, men då de var av typen "printad nummerskylt med gräslig typografi" så var valet lätt. Två nya plåtar à nitti spänn styck beställdes. Billigt tycker jag. 
Dagens nummerplåtar är gjorda av aluminium och har präglade bokstäver och siffror. De påminner faktiskt starkt om de nummerskyltar som användes under sjuttiotalet och passar därför utmärkt (nåja) på våra "gamm-bilar". Totalt beställde jag nya nummerskyltar för nästan tusen kronor. Hoppsan! Ändå beställde jag inte plåtar till alla behövande bilar.
I år ska i alla fall några av plåt-kompisarna få julklappar.

God Hjul på er alla fredagsbilister!

Skrotbilar och bilskrotar

Under veckan hade jag ett ärende till den lokala skroten. En coupé-formad snöhög fångade mitt intresse och jag fann en mycket rostig Mazda 929 coupé. En snygg bil som var populär bland ungdomar när jag var i körkortsmogen ålder. Eftersom dessa bilar dels var eftertraktade av ungdomar och dels eftersom de rostade riktigt snabbt så är det förvånande att hitta en ny-inkommen på skroten idag. Denna verkade komplett, men alldeles för rostig för att göra något åt.

Ännu mer otroligt var att jag hittade en Simca 1500 stationsvagn lite längre bort. Även den en bil som inte höll länge innan rosten fick oåterkalleligt grepp om dem. Denna såg dock riktigt bra ut. Komplett och inte alls speciellt rostig. Den ser helt klart ut som någons tappade sug. Synd eftersom den borde ha fått ett annat öde än att återvinnas, och även om den hade haft papperen kvar så hade det inte hjälpt eftersom skrotbils-hämtare har för vana att lyfta bilar i taket. Här verkar det i alla fall finnas delar för den som behöver. Om det mot förmodan finns någon annan Simca 1500 kvar i livet.

Teknikens under

"Nu är det bara tio minuter tills barnprogrammen börjar"

Minns ni 70-talet? 

Inte den tragiska sanning att vi bara fick se Tjeckiska dokumentärer om barn som led, utan mer att dåtidens TV-apparater behövde minst 5 minuter för att "värma upp". Tekniken har verkligen gått framåt. Dagens TV-apparter startar på ett kick och är dessutom i färg. 
Däremot ska ju också digitalboxen starta, och logga in på nå'n tjänst och sen kommer det ytterligare inloggningar innan man kan börja zappa med fjärrisen. Det är så sant, vi hade varken kanaler att zappa mellan eller fjärris, vad man nu ska med en sådan om man bara har en kanal. Hur som helst: Det tar en och en halv evighet att starta TV'n nu för tiden och jag har helt enkelt inte intresset att sitta och vänta. Under sommaren har jag dessutom helt vant mig av med att titta på TV. Min sambo har däremot hittat en tjänst som heter Netflix, där man kan se en massa serier och filmer. Det är visst till och med lagligt, dra på trissor, men att sitta och stirra in i en dator-skärm intresserar mig om möjligt ännu mindre än att titta på TV'n, även om det skulle vara något av intresse på "burken".

"Vi kan väl se en film ikväll" föreslog sonen. Nä'ru sa jag. "Jag ids inte sitta och stirra in i datorskärmen". Nähä, sa han, "jag installerar väl Netflix på mitt Playstation". Fem minuter och fyrahundrasextiotvå blixtsnabba knapptryckningar senare var Netflix installerat på bästa TVspels-TV'n framför bästa fåtöljen, av en tioåring. 

Nu börjar det likna något!

Ett snabbt tvärsnitt av Netflix avslöjade tyvärr att väldigt få av alla bil-films-klassiker inte fanns upplagda. Däremot kan jag numer även titta på Youtube via TV-spelet, och där finns både "/Drive" och "Petrolicuous" med utmärkta inslag om allehanda spännande farkoster. 

Jag kan nog vänja mig vid att titta på TV igen.

Trevlig helg!

Nää, det här tar ju längre tid än vår gamla svart/vita Grundig från -67. Lägg även märke till att vi inte har konverterat till platt-TV ännu. Att en 32-tums tjock-TV väger som en modern småbil gör i och för sig att det bär emot att kasta ut den.

–Kanalutbudet på internet är bättre. Telia försöker ju få mig att betala extra för att få kanaler med sport på, gu'bevars.

Bilsafari

Vad var det där? Ni vet, den där färgen och/eller formen som man mer anar än ser, i ögonvrån. Något gör att man hajar till. Något från designhuset Farina kanske?

Nu är det tyvärr väldigt sällan som jag vänder och åker tillbaka för att kolla om jag verkligen såg något.

Förra helgen hade jag åkt förbi tillräckligt många gånger utan att stanna, så jag tog mig tid och krånglade mig fram på vägar som knappt de infödda kan navigera på.

Visst var det en Farina-design som jag hade skymtat i förbifarten, en Princess Vanden Plas. Att den saknar fenor betyder att det är en sen "4 litre" -modell med en rak sexa helt i aluminium  från RollsRoyce, på runt 170 hkr. En trevlig och ovanlig bil, som tyvärr var mycket rostig. 

En Mercedes "fläsk-klasse" höll britten sällskap och lite längre bort ännu en Mercedes under presenning. Någon slags "Dallas-moppe" för oss som är mindre bra på Mercedes sifferbeteckningar.

På vägen fram till Vanden Plasen passerade jag en Mercury Cougar kabriolett och en Opel coupé på en gård, och lite längre bort på en annan gata skymtade jag en -62 Chrysler, en tidig 60-tals Ford F100 och något oidentifierat under en presenning. Man undrar ju vad som står i tältet när de andra står parkerade direkt på gräset…

Ännu en liten avstickare avslöjade en gammal 1953 eller -54 Ford med plexiglastak. Inte riktigt original på en 4-dörrars, men icke desto mindre ett kreativt tilltag…

Det finns massor av roliga saker att upptäcka där ute bara man höjer blicken och tar sig lite tid till att "åka på safari".

Trevlig helg.

Mobiltelefoner & mektips

"Jag ringer på uppdrag av Telia". –Ni vet hur det brukar låta. Allt går att få till en nästan löjlig månadskostnad, för att inte tala om tillförlitligheten och täckningen. "Jajjamen vi erbjuder full täckning på din adress". 

När det sedan visar sig att man måste stå på tå, på andra våningen i husets nordligaste hörn, iklädd en kycklingdräkt samtidigt som man reciterar John Denver baklänges, för att få ens en "plupp" på telefonens display så möts man av en axelryckning och "Det kanske är någon sorts skugga just där, –men för övrig har vi Sveriges bästa täckning. Så det så".

Jag har varit ute och åkt tåg igen. Ni vet kanske att jag brukar brukar roa mig med att titta på folks bakgårdar när jag åker tåg, och denna gång såg jag faktiskt en 1949-50 Mercurykaross. En tvådörrars.

Frågan var bara var någonstans i landet jag var, så jag halade upp luren och startade kart-appen för att ta ut koordinaterna.

Precis här står det en Mercury. Kart-appen ger en grafisk illustration av uttrycket "mitt i ingenstans". 

(Lägg märke till att just som jag tog en skärmdump fick telefonen jättebra täckning, den försvann dock lika fort igen).

För övrigt har jag hunnit vara en liten stund i garaget. Jag skulle ta bort en dropplist, och kom till slut på ett fiffigt trick för att få loss den utan att kvadda den.

En träkloss används som distans och huggmejselns flata del läggs an mot dropplistens undersida. Eftersom huggmejseln är kilformad vid eggen kan den användas som hävstång genom att trycka skaftet mot träklossen. Detta gick som en dans! 

Trevlig helg!

Skrotets estetik

Veckan som gick har innehållit jobb, jobb och åter jobb. Det är galet mycket just nu, och man får väl vara glad att man har ett kneg som man gillar. 

Jag har också följt ett händelseförlopp på Facebook under veckan. Det är Norrmannen Ole-Jon Engeland som har råkat i blåsväder. Ole-Jon är tveklöst en skrot-Nisse i världsklass med runt 145 traktorer, maskiner och lastbilar på sin gård. Han är dessutom bonde och har någon slags skrothandlar-tillstånd om jag har förstått saken rätt. Nu har Gausdal kommun beslutat att "tvångsstäda" hans gård och har givit Oppland metall i uppdrag att sanera miljön.

Det som jag finner otroligt positivt i denna sak är att veteranfordonsfolket har slutit upp och har blockerat vägen till Ole-Jons gård under hela den gångna veckan, så att Oppland metall inte har kunnat utföra sitt uppdrag. Dessutom har man mobiliserat lastbilar, bärgare, stora släpvagnar och andra hjälpmedel för att kunna frakta bort, och gömma Ole-Jons tillhörigheter.

Förutom detta har Facebook-sidan "Vi som støtt'n Ole-Jon Engeland" fått över 3.100 följare. På en vecka. Det är fler än vad Gausdal kommun har totalt.

Det som är negativt är desto mer.

• Ole-Jon har omnämnt sin samling som sin "pensionsförsäkring". Opland metall är griniga för att de förhindras (av entusiasterna) att hämta metallen som kommunen har gett dem kontrakt på. Metallen är värderad till 1,1 miljoner norska kronor, så nog har Ole-Jon en bättre pensionsförsäkring än många av oss. Om han får behålla den, vilket är ytterst tveksamt.

• Opland metall som ska sanera gården, till gagn för miljön, blev fällda för miljöbrott för några år sedan.

• Det har framlagts synpunkter på att fordonen inte utgör något allvarligt miljöhot, men kommunen hävdar att samlingen utgör en estetisk förorening. Eftersom jag har flera seriösa utbildningar och kurser i konst och design är jag mycket väl kvalificerad att säga: Det finns inget fult och snyggt. Det finns bara tycke och smak. Personligen vill jag hellre ha ett gammalt bilvrak i trädgården än en rosa plastflamingo, men jag är nog inte en normgivande medborgare.

• På torsdagen kom det ett beslut från den norska motsvarigheten till tingsrätten (tror jag) som sa att Opland Metall har rätt att hämta allt metallskrot som inte har något historisk värde. Med tanke på att man redan har hämtat en Volvo BM (till synes komplett) med gripklo, så hyser jag inte några större förhoppningar att de lämnar speciellt mycket.

• Kommunen har fått oerhört många påtryckningar men väljer att strunta i folkets röst. Dessutom har Ole-Jon fått böter om 17,500 nok för att han hindrat Opland metall att hämta hans ägodelar.

Detta är inte något som har en plats i ett demokratiskt land.

Man får nämligen inte ta andras saker. Det är inte rätt. Inte ens om man är en kommunpamp eller ett företag.

–Och varför blir jag då så engagerad? Jag är ju inte ens särskilt intresserad i traktorer och maskiner. 

Jo; jag tänker att om detta blir ett prejudicerande fall så kan andra norska kommuner följa efter och konfiskera vilket "metallskrot" som helst på estetiska grunder, något som ingen kan motsätta sig eftersom det inte finns något estetiskt facit, bara tycke och smak. Och eftersom det inte är långt mellan Norge och Sverige så då står det inte på förrän estetik-polisen står här och knackar på och ska ha några Amazoner, en Austin och ett par Fordar till metallåtervinning. 

Det är ju ändå bara skrot.

Vi måste stå upp för vår sak, annars springer vi alla snart runt och putsar på silverfärgade Toyotor. Därför uppmanar jag er att åtminstone visa ert stöd genom att bli medlemmar i Ole-Jons facebookgrupp:

https://www.facebook.com/groups/488463784582922/

Där finns det massor av bilder av fordonen, någon film och länkar till åtskilliga tidningsartiklar.

Lycka till Ole-Jon. Må du gå segrande ur denna tråkiga sak. För alla veteranentusiasters skull.

Ovanstående är återgivet ur minnet, och informationen kommer från de källor som är länkade till via ovanstående facebookgrupp. Jag har dock sållat i den information som verkat grumlad av upprörda känslor, men om jag skulle ha återgivit något inkorrekt så håll det inte mot mig. Jag är ju trots allt inte norsktalande. 

I somras hamnade jag på en mysigt skrotig gård där två smittsamt entusiastiska män svor på att de kunde få denna kompressormatade tvåtaktsdiesel att starta om jag bara väntade tjugo minuter. Tyvärr hade jag en tid att passa, så jag hann inte höra denna udda motor gå.

Uppdaterat 2013-12-02

Gausdal kommun begär 500.000 kronor av Ole-Jon som kompensation för de av hans saker som kommunen hade försökt att beslagta och sälja till metallåtervinning. Dessutom begär man att 10.000 kronor ska betalas för rättegångskostnader. Kommunen hotar dessutom med att ta hans egendom i beslag om han inte hostar upp femhundratio tusen spänn. –Som kompensation för att han satte sig på tvären när kommunen ville sälja hans prylar…

Den är ju som ny!

Under den gångna veckan har jag städat lite i garaget. Bland annat så flyttade jag på en grill till en Vauxhall. Den fick mig att fundera över hur olika folks preferenser är.

Första gången någon sa att min A-Ford var "som ny" trodde jag att vederbörande drev med mig, men det tycks vara vedertaget att den är riktigt fin; så kanske är det helt enkelt så att folk förväntar sig att en "veteranbil" ska vara i fint skick.

Min kompis Anders ringde för några år sen på en annons om en Cortina mkI. Den skulle vara rätt fin enligt dåvarande ägaren. "Hur mycket rost är det på den"? sa Anders. "Som en femkrona" sa säljaren. –Jahaja, en Cortina med rost som en femkrona. Knappast. Det vet vi ju hur det brukar vara med den saken. Några dagar senare hade Anders ett ärende i säljarens trakter och bestämde sig för att ändå titta på bilen. Det var bara det att Anders inte kunde finna någon rost alls på den. –Jodå, sa säljaren, där! Och så pekade han på en prick i lacken. "Om man trycker med en skruvmejsel där blir det hål, och om du ska laga det får du kapa ur en bit stor som en femkrona". 

Anders köpte bilen.

Å andra sidan träffade jag en gammal bekant på en bilträff för några år sedan. –Håller du fortfarande på med bilar frågade jag. Jodå, det gjorde han, och han berättade att han åkte i sin gamla Fen-Merca som han hade renoverat till nyskick. Nu skulle den snart publiceras i Bilsport för så fin var den faktiskt. Kul, tyckte jag för jag hade inte förväntat mig att den killen skulle bli seriös originalrenoverare i vuxen ålder. 

Till slut hittade jag bilen och kunde konstatera att, visst var det samma gamla raggar-Merca, men med en ny, ganska dålig garage-lack. Nyskick är visst ett ganska vitt begrepp.

Och hur var det då med den där grillen. Den var ett blocket-fynd. Den låg i bakgrunden på en dålig bild från en garage-städning. Priset var bara ett par hundralappar. "Det viktigaste är att plastbitarna är raka och oskadade sa jag". Jodå grillen är faktiskt i nyskick sa säljaren. Nåja, rättade han sig, den behöver kanske putsas lite, men sen blir den i nyskick. –Inget att fundera på alltså. Jag slog till.

Lite tråkigt var det väl att den blev skickad i en alldeles för stor kartong så att priset efter frakt och postförskott hamnade på norra sidan av sexhundra spänn, men det är ju ändå en grill i nyskick värd.

Nu är det väl ganska uppenbart att den säljaren har lite lägre ställda krav än vad jag har, men att kalla en grill som någon klippt i med en plåtsax för "nyskick" var väl att ta i. Dessutom var plastbitarna både kapade och trasiga. Inte mitt bästa blocket-fynd alltså. Bättre gick det för mig på Tradera, men det är en annan historia.

Trevlig helg på er!

Överst: En sönderklippt Vauxhallgrill i "nyskick". Under en likadan, väl använd grill i mycket bättre skick. 

Jag visar bilden i svart-vitt eftersom grillen helt enkelt är för anskrämlig att visa i färg.

Reklamintäkter

Det finns stora pengar i reklam!

För över två år sedan anslöt jag denna blogg till Google AdSense för att visa reklam vid sidan av mina inlägg och kanske tjäna lite extra slantar, fast mest var jag nog nyfiken på hur det skulle funka rent praktiskt; kan Google publicera relevanta annonser vid min blogg? –Och eftersom jag jobbar med reklam så hade jag ju inte riktigt någon ursäkt att låta bli.

Jag sökte först på nätet för att se vad man kunde förvänta sig, men utan resultat. Detta är mina egna erfarenheter:

Jag anslöt mig till deras program den 16.e september 2011. Den 1.a juli 2013 slutade Google att visa annonser på min sida. Orsaken är, säger de, att jag måste verifiera min PIN-kod och mitt telefonnummer. Lustigt nog sammanföll detta med min första utbetalning av reklamintäkter, och självklart så hålls alla betalningar inne tills jag har verifierat min identitet…

Betalning förresten. 22.166 sidvisningar har genererat 88.91 kronor på nästan två år. 

Det känns inte som att jag kommer att säga upp mig för att blogga på heltid än på ett tag…

Annars kanske man skulle sälja reklamplatsen själv. 4 spänn per vecka verkar ju rätt överkomligt. Om jag sen säljer två reklamplatser så har jag plötsligt fördubblat min förtjänst. Och det finns plats för ännu fler annonser. Som sagt. –Det finns stora pengar i reklam!

En närbild av en lack, som egentligen inte är en lack, utan en printad folie med varumärken får illustrera detta inlägg.

Vilket utseende som helst med en påklistrad plastfolie. Det ger ju några helt nya möjligheter! 

Man kanske skulle…

Trevlig helg.

Rättvik Hill Climb 2013

De första femton, eller så, åren var jag med och körde Rättvik Hill Climb, men de senaste åren har jag bara varit åskådare. Jag har dock varit där alla år och alltid haft kameran med mig. Här kommer en bildkavalkad från årets upplaga. Håll till godo och trevlig helg!

Brux-fix

Ibland prioriterar man fel. Som i somras när förra ägaren hade hittat navkapslarna till min Golf vid en garagestädning. "Ville jag kanske ha dem"? –Jo tack sa jag. Bilen ser ju lite mer prydlig ut med navkapslar. Strax efter det fick jag en uppsättning "snobbringar" av en kompis. Efter en tvätt såg grejorna… precis likadana ut. Därför blev de liggande en lång stund innan jag kom mig för med att putsa upp dem. 

Eftersom både navkapslar och snobbringar är gjorda av plast så polerade jag med polermedlet "Pol" istället för "Autosol", och resultat blev riktigt bra. Däremot så tog det ju sin lilla stund. En stund som jag kunde ha använt till något mer intressant projekt. Därför kändes det lite onödigt. Men det är mycket roligare att se bilen med "kompletta hjul" än innan, så helt onödigt var det väl inte, och det är ju trots allt bruksbilen som jag ser oftast.

Trevlig helg!

Alla borde ha en motorcykel

Hösten lägger sig över landet som ett kallt, fuktigt täcke och kväver sommaren. Det är alltid lika deprimerande.

Då plötsligt, i måndags, blev det sjutton grader varmt och solsken. Jag förbrukade en del av min surt förvärvade flextid och åkte hem från jobbet mitt på blanka eftermiddagen, tog ut hojen och åkte en tur. Det är fantastiskt så upplyftande det är att bara åka en sväng på motorcykeln. Världen vore nog en mycket bättre plats om alla hade en...

Av ren nyfikenhet (och V8-abstinens) åkte jag sen och tittade på "dalarnas billigaste Camaro", en mattsvart sak som har varit till salu på Blocket ett tag. Vad för slags Camaro får man för 37.000 spänn idag? Den såg ju ganska skaplig ut på bilden på datorskärmen, men verkligheten var, som så ofta är fallet, en annan. "Folkracebil" var den första tanke som slog mig när jag såg den i verkligheten. Den stackars bilen har blivit "glad-svetsad" överallt av tjogvis av ägare under sina 35 år. Den var hemsk. Fel form på bakskärmarna, inga karossglipor som var lika hela vägen. Alla smådelar (som till exempel dörrlås) tycktes ha trillat bort under åren. Positionslampor saknades, trasigt... allt, inuti. och så vidare. Ett tag tänkte jag inte ens provköra eftersom jag hade tappat intresset för bilen, men jag var ju ändå där, så jag tog plats bakom ratten. 
Säljaren var en trevlig prick som uppenbarligen inte är helt bakom flötet när det gäller att få saker att fungera: För tusan så fint bilen gick på vägen. Plötsligt blev bilen inte bara komplett, utan även blank, rak och slät för mitt inre öga.  Det räckte dock inte på långa vägar för att övertyga mig att skiljas från 37 stora sedlar. Jag fick i alla fall en trevlig utflykt och mötte en intressant och trevlig likasinnad person. –En väl spenderad eftermiddag alltså.


Trevlig helg allihop

Rat Fink Reunion 2013

Nu när dagarna börjar bli kortare och man ibland blir tvungen att skrapa rutor innan man kan åka till jobbet känns det bra att minnas en av alla de där varma och sköna dagarna som vi upplevde i somras. 

Egentligen så borde jag väl inte alls ha åkt till Rat Fink Reunion utanför Avesta i somras eftersom brorsan fyllde 40 år den dagen. Å andra sidan så var han också där så jag antar att jag är ursäktad.

Sen 40-tals Chevrolet coupé gör sig bra som custom.

En väldigt traditionell trettiotvåa Roadster med skärmar och sid-åtta ser snyggt ut

En annan tolkning av stilen

…med en Ford Y-block, tre förgasare och magnettändning. Mmm.

Utan skärmar ser modellen genast mer aggressiv ut

Trettiosjua coupé. Pax-tjing!

-50 Buick med snyggt plåtjobb

-57 Ford. Sänkt med Chrome reversed ger bilen med ens en custom-look

-60 DeSoto. En magnifik vagn!

Eu-moppe med en kaross som skulle göra Blixt Gordon grön av avund. Detta är det ballaste jag sett på hela sommaren!

För den som har underskott på A-Ford fanns bot att finna.

Chevrolet fastback är en snygg modell…

…denna hade en diesel-v8 med stor turbo som matade in i en dubbelskruvkompressor: Jag ger högsta betyg i kreativitet, inte för motorbygget, utan för att det är första gången jag ser ett vettigt användningsområde för en hockeyklubba.

Ball Ford F100 Custom.

Fuchsfälgar brukar man oftast finna på Porsche, men de passar alldeles utmärkt på en -66 Barracuda!

Motorcyklar fanns även på plats. Choppers är coolt!

Detta var fordonet som jag fick nöjet att bli skjutsad i. Det är då otroligt att man alltid ska lyckas med att INTE passa in…

…nåja, jag fick ju roadsterfrilla i alla fall!