"Det 2"

Mina tankar har fortsatt att kretsa runt förra veckans ämne.


Bilar som har "det". Vad är det som gör "det"?
Räcker det med att den är låg?
Räcker det med att den har attityd?
Räcker det med att den är ovanligt ren?
Räcker det med att någon verkligen tycker om den?



Jag har själv inte lyckats hitta svaret, men här är i alla fall några som jag tycker har något extra!

Skön -49 Chevrolet coupé. Original förutom sänkningen och lacken.

Det behövs inte så mycket om det är rätt från början…

Nova i 70-tals stuk. Smala Cragar SS, smala vita sidor, borttagna handtag, och BMW Alpina -inspirerad pinstriping?

2 osannolika Fordar. F 100 och Galaxie. Läckra bägge två.

En Squarebird med risig lack, men som ändå väcker ett begär hos mig.

En vit -63a Cheva som ser ut som om den inte sovit på hela natten…

Med sargar runt strålkastarna skulle denna ha "det", åtminstone i min värld.

En PV som vid första anblicken har "det", även om den är risig. Om det inte vore för rostflammorna och dörrlåset så kunde detta vara "min" bil.

Tänk vad röda hjul och vita däcksidor gör för utseendet på en bil.

Den här bilen är "det". En Ferrari Testarossa från ca 1957, som ser ut som om den just har kört tvärs igenom Europa, komplett med sot runt avgaspiporna och stenskott i fronten. 

En ovärderlig bil med en patina som inte kan tillverkas. Jag tror att den var äkta. 

Underbart!

Ha en trevlig helg allihop!

"Det"!

Vad är det som gör "det" på en gammal bil?
Hur kan det komma sig att man kan traska fram och tillbaka på Hot Rod utställningar och se en massa trettiotvåa Ford roadsters utan att höja ett ögonbryn, och sedan falla totalt i trans över en speciell bil. Den är ju egentligen lika som de andra, eller…?


På en jättestor bilutställning (ja, ja… jag tjatar, men jag har så innihelsike med bilder därifrån) så blev jag stående framför denna bil, En helt vanlig traditionell trettiotvåa highboy, och –ja, det var ett mysterium tills det gick upp för mig att jag har läst om bilen i en tidning och att den har en massa små, små ändringar i karossen, som att pressningarna runt bakhjulen har kapats loss och roterats lite för att accentuera bakhjulets form, och så vidare. 
Det som man först lägger märke till är dock gälarna på ovansidan av huven och vindrutans lutning. 


Detta är Alan Johnsons bil och den är bara helt "rätt" på alla sätt. Den får mig att också vilja ha en 32'a. Den har "Det". MUMS!

Min egen bil fick nya grenrörspackningar, spännringar (mellan motor och grenrör) och ett glidrör (mellan grenröret och avgasröret), förra helgen. Jag och sonen skrapade och tvättade alla anliggningsytor och den blev så tät att man nu kan höra allt annat slammer från motorn. Alla delarna inklusive porto och förpackning kostade 350 spänn, och då hade jag ändå beställt de dyra kopparpackningarna. 

Trevlig midsommar, och kom ihåg: Blanda bara bilkörning och alkohol om du har bytt packningar i förgasaren. Kork tål nämligen inte etanol.

Tüsk kvalitet

Hur rolig den än må vara i halkan så har Volvo Turbon gjort sitt i vår familj. Volvon är såld för en mycket rimlig penning och jag har spenderat en slant på en Golf istället. 
Det vimlar av Golfar i trafiken, så jag räknar med att det inte kan vara en dålig bil. Således frångår jag alltså mina egna principer om längsmonterad motor fram och bakhjulsdrift, med förhoppningen att driftsäkerheten uppväger skoj-faktorn.


VWn är av -98 års modell och har gått över 20.000 mil, men jag känner säljaren och bilen känns "tight" vid provkörningen; så det blir affär.
Första gången som jag kör bilen efter att den blivit betald börjar ABS-lampan att lysa. Jag skrattar lite uppgivet för mig själv eftersom jag lagade ABS-en på Volvon innan jag sålde den. Nästa dag slocknade dock lampan så det hela var nog bara ett uttryck av tüsk humor. Däremot så slutar bilen att bromsa när man kör sakta, som när man svänger in i en parkeringsruta, eller bromsar för fotgängare; precis som Volvon gjorde. Jag förstår nu att det är någon slags säkerhetsfunktion och inte ett fel. Det hela är dock allt för finurligt uträknat för att jag ska kunna lista ut nyttan av det.


Hur var det då med tillförlitligheten? –Jodå tack. Jag tog familjen med mig till Stockholm i förra helgen. Svåger Ralf skulle nämligen få en flygtur med vår gode vän Joakim Grepe som är konstflygare, och vi ville titta på. 
På väg hemåt, i söndagsrusningen, i Bromma, i vänsterfil så dör motorn plötsligt: Pumpgasa, –ingen reaktion, Frikoppla, växla ner, rullstarta, –ingen reaktion. Hittar en lucka i högerfilen, ser samtidigt ett lågt ställe på trottoarkanten och viker resolut av vägen och studsar ner på en mindre trafikerad, parallell väg.
Två timmars felsökning utan verktyg får mig att tro att tändspolen är trasig.
Efter ytterligare två timmar kommer vår kompis Hasse från Södertälje och hämtar oss. Bilen knuffar vi in på en parkeringsplats. Vi blev nämligen stående utanför en VW-verkstad…


Tillförlitligheten hos en Golf kanske inte är bättre än hos en Volvo, men den går i alla fall sönder med bättre timing!

Volkswagen i Bromma tog sig tid och hjälpte oss redan på måndag förmiddag, så att vi kunde ta oss hem igen. Tack för god service!

2960.- Inklusive montering… Den dyraste tändspole jag någonsin har köpt. Tillika den fulaste.

En tändspole till en 80 år gammal Ford kostar, som jämförelse, 295 riksdaler. Ganska precis en tiondel, visserligen utan montering…

Joakim och Ralf, glada av en överdos adrenalin.

www.aerobaticskolan.se –rekommenderas.

I tisdags var jag och sonen ute och åkte A-Ford. Anledningen var den lokala "Åkdon & Termos" -träffen. Vädret var dock uselt så vi åkte hem tidigt. 

Avgasläckan som jag lagade håller fortfarande, men tyvärr så har det uppkommit en ny. En stor… Väl hemma i garaget så fann jag mig själv stående framför den öppna motorhuven: "Det där grenröret måste jag ha en gassvets för att få av utan att knäcka pinnbultarna" tänkte jag, "fast å andra sidan så är ju motorn genomvarm efter åkturen". 

Det var helt enkelt värt ett försök och vips (ja, faktiskt –vips) så var grenröret borttaget utan några som helst problem. Jag drog inte ens på mig overallen…

På onsdagen beställdes delar från Peja produkter / www.veteranshop.se som landade i brevlådan på torsdagen. (Tack för god service)!

Nu är helgen räddad!

–Och folk frågar hur svårt det är att få tag på delar till A-Ford. 

De skulle bara veta!

Servicevänligt. 

Ha en trevlig helg! Jag ska vara i garaget och leka med bilar.

Opraktiska pickuper

Pickuper är tuffa, stryktåliga fordon som skapats för att utföra praktiska sysslor. 

Pickuper är enormt användbara. Alla som har haft en vet vad jag menar. 

Saker som man normalt sett inte kan ta med sig åker upp på flaket i ett nafs. Saker som man normalt sett tagit med sig, men fått lov att göra plats för landar i ett hörn av flaket tillsammans med ett tomt eko.

När man håller på med gamla bilar eller andra projekt är en pickup en fantastisk kompis. Motorblock, bakaxlar, dörrar, skärmar och allt möjligt lortigt jox hämtas och lämnas snabbt och enkelt med en pickup. Tjong –upp på flaket bara så åker vi. Inget bokande av hyr-släp, pillande med trasiga släpvagnskontakter eller glömda stödhjul.

När man sedan är klar med sitt projekt är det ju naturligt att pickupen blir nästa projekt. Man har ju nästan kommit att hålla av den gamla arbetshästen… 

Nedan är det tre tidiga 50-tals Studebaker pickuper som har modifierats. Samma utgångspunkt – olika resultat.

Denna är nästan original i karossen…

…vilket man inte kan säga om denna.

"Tandställningslooken" Snyggt!

Inte helt original. Hastighetsmätare från Chrysler, ratt från Buick.

"Det där med flak är nog överskattat. Jag gör en skufflucka!"

Om ni vill se rörliga bilder så kan jag rekommendera denna länk:

http://youtu.be/RNX5PmOJW8U

Nämnde jag förresten att Finnar är en helt speciell sorts människor?

Trevlig helg!

Good Old England

Träffen Good Old England som hålls i Gamla Staberg utanför Falun varje vår, har fordon från det brittiska väldet som tema. Dessutom har de kunnigt folk vid insläppen så att man ibland kan få tänka till lite för att "få ihop det". Ett år stod där t ex en rostig Volvo P1800 av tidig modell. Faktiskt så tidig att den hade en kaross som satts ihop av Jensen –därav kopplingen till England. Träffen firade 5-års jubileum i år och som vanligt var det trevligt att bara strosa runt, käka "fish 'n chips" och titta på fordonen. Jag samåkte dit med brorsan. 

Denna huligan dundrade in med sin caféracer (BSA?) och matchande hjälm.

Velocette med absolut underbar kåpa som även gör strålkastaren mer strömlinjeformad.

En gammal hydrokopter med Tiger-Moth -motor startades till publikens stora glädje. 

En kamrat som jag stod bredvid konstaterade att han aldrig reflekterat över att han inte äger en hydrokopter, och att man faktiskt måste ha en så'n. 

–Vissa är hårdare drabbade av sjukdomen än andra.

Jaguar XK120 Hot Rod. Jodå, detta var en äkta XK120 som hade byggts om med delar från en modern Jaguar! 

Detta asketiska lilla fordon drog mycket uppmärksamhet. En kompressormatad 4-cylindrig MG från mitten av trettiotalet. En helt underbar liten bil som inte byggts i fler än 9 exemplar eftersom den var enormt dyr då den var ny. Också.

En kul detalj är att motorhuven är så lång att den även bildar sidoplåten i fotutrymmet. 

Det verkar som om designen hade en viss betydelse på den tiden.

Trevligt att ägaren törs visa den under så avslappnade former. Dessa vagnar betinga ett betydande värde.

Kompressor och SU-förgasare under strömlinjeformad kåpa.

Engelsk säljargument?

"Tag Morris så får du Meka" eller…

Riley-klubben var representerade i stort antal. En Riley Farina är inte vanligt.

Riley Kestrel. Jag har nog aldrig sett någon tidigare.

Morris-varianten av samma bil.

Brorsan utbrast: "Den här modellen är väldigt speciell för mig… –det är en av få bilar som jag aldrig har känt något begär efter". 

Starta en gammal motor och farbröder kommer springande från alla håll. 

Japp, jag sprang också dit.

–Och nu ska vi starta en med dubbelt så många cylindrar!

–Underbart!

En Triumph Roadster får avsluta bildkavalkaden från "Good Old England". Ha en trevlig helg!