Snedseglande slagskepp

Jag fick denna bild i mailen och kan inte låta bli att dela med mig av den. 

Man kan föreställa sig att upplevelsen av hastighet och dramatik är större i det ena fordonet. Jag säger inte vilket.

En tekniskt bra bild som fångar en intensiv upplevelse och med ett motiv som tilltalar mig. Eller helt enkelt: Så himla ball!

Jag vet inte vem som har tagit bilden, men Eduardo Rodrigues verkar som en bra gissning.

(To the one who has taken this picture: Come forth and I'll give credit where credit is due)

Trevlig helg!

Moderna hjälpmedel

Det är inte utan att man undrar hur det lät när någon "sålde in" uppfinningen låsningsfria bromsar. "Den här mojängen gör att bromssträckan blir si och så mycket kortare på många underlag, utom på grus och sandig asfalt där bromsarna inte kommer att fungera alls, men alla bilar ska utrustas med detta. För säkerhets skull"!

Sen blir ju bilarna gamla också, och det är där som jag kommer in i bilden. Jag har nämligen aldrig ägt en bil som är nyare än tretton år. Det är helt enkelt en ekonomisk fråga.

Förra året höll ABS:en på min Golf på och trilskades. Den slutade helt enkelt att bromsa ibland när bilen nästan hade stannat. Fast bara ibland. Precis lika som Volvon gjorde, bilen som jag hade innan Golfen. Jag frågade till och med på verkstaden om det gick att fixa. –Vi kan väl inte hitta ett fel som bara finns ibland, sa de. –Nää, det är ju klart...
–Så jag vande mig vid att köra med ena näven på handbromsen, beredd att rycka till närhelst ABS:en fick nojja.

Sen pajade systemet helt och den lilla ABS-varningslampan tändes samtidigt som bromsarna blev pålitliga för första gången på länge. På det viset har jag kört sedan dess; tills det blev dags för besiktning.
Varningslampan för ABS:en får ju inte lysa, så den lokala verkstaden fick förtroendet att fixa felet. 2.500 spänn kostade det och bilen gick till slut igenom Svensk Bilprovnings årliga kontroll.
Däremot håller ABS:en på och lever sitt eget liv igen. Rätt vad det är aktiveras systemet och hela pedalstället börjar ruska. Ibland behöver jag inte ens röra bromsen för att systemet ska aktiveras. Ibland sjunker pedalen plötsligt under inbromsning (fysiskt omöjligt sa mekanikern) och när jag bromsade hårt för ett rådjur fick jag sladd eftersom bilen trodde att det var halt under ett framhjul och följdaktligen slutade att bromsa med det hjulet. –Men varningslampan lyser inte så bilen är laglig; och det är nog detta som irriterar mig mest: Eftersom bilen uppfyller lagens krav så rycker man på axlarna och tänker att "Jag har gjort vad som krävs av mig". Offermentaliteten kryper fram och man blir maktlös inför samhällets krav. "Lampan är ju släckt så jag kan inte klandras för att min bil inte bromsar ibland" och "om jag får bromsarna att funka på bekostnad av ABS:en så kommer säker lagens långa arm och drar mig i örat". Och tänk om det händer en olycka; då kommer den säkert att skyllas på mig om jag inte har ABS:en inkopplad. 

Vän av ordning säger såklart att det enda sättet är att lämna in bilen på verkstad och få felet åtgärdat. Mitt svar blir då: Grattis till att du är så stadd vid kassa att du kan fortsätta att byta komponenter på din bil tills felet slutar att uppkomma, för du minns väl att felet inte finns. Bara ibland.
Tvåtusenfemhundra här och tvåtusenfemhundra där blir också pengar till slut. Speciellt om man lägger ut det på en bil som är värd knappt tio tusen spänn, men som är i bra skick förutom just ABS:en.

Så vad gör man? Personligen tycker jag att det är bättre att ha en bil som bromsar bra, än att ha en bil som är laglig. Även om den där otäcka varningslampan lyser. Och som alla elektriska manicker så har ju även ett ABS en säkring.

Så där ja.

Svåra att hitta är de små rackarna. Långt upp under instrumentbrädan bakom ett relä (bortpillat på bilden), men dock innanför säkringsluckan, sitter ABS-säkringarna. Det är nog inte meningen att man ska hitta dem. Den övre går troligtvis till pumpen, medan den nedre hör till "hjärnan".

Disclaimer/Ansvarsfriskrivning. Prova inte detta hemma!

Självklart är ju denna text att betrakta enbart som ett kåseri. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle väl få idén att sätta ett av bilens säkerhetssystem ur funktion! Om bilprovningen har godkänt fordonet så är ju allt i sin ordning, eller hur? 

Så länge lampan är släckt så är det naturligtvis bara att tuta och köra. 

Trevlig helg allihopa!

Maserati Birdcage

Maserati Tipo 61 tillverkades mellan 1959 och 1961 i endast 16 exemplar. Den hade en 2,9 liters fyrcylindrig motor på 250 hkr som gav en toppfart av 270 km/t i den 570 kg lätta bilen. Skivbromsar på alla fyra hjul, femväxlad låda och bakaxel av De Dion -typ var andra ingredienser i det vinnande konceptet. En avancerad bil för tiden och säkerligen en riktigt spännande upplevelse ännu idag!

Smeknamnet "Birdcage" fick bilen för att den är byggd på en ram bestående av över två hundra sammanfogade rör. Denna konstruktion blir både lätt och stark, men kan påminna om en fågelbur jämfört med en traditionell ram.

När man talar om Maserati "Birdcage" är det vanligtvis Tipo 61 som man syftar på även om Tipo 60, 63, 64 och 65 även ingår i "Birdcage-serien". 

Giulio Alfieri formgav karossen. Det gjorde han bra, men det är inte utan att man undrar om han nös när han ritade den bakre hjulöppningen.

Tävlingsregler dikterade vindrutans höjd/storlek. Annars hade den nog varit ännu lägre!

Gamla racerbilar är ofta otroligt vackra i sin kompromisslösa funktionalitet

Smeknamnets ursprung är mer uppenbart från vissa vinklar

Trevlig helg!

Roadtrip 2012:16

Vi börjar att närma oss slutet på resan och en lokal bilutställning i El Segundo verkade som en lagom utflykt på en lördag. Kompisarna ville ställa ut sina bilar och då gällde det att vara på plats i tid redan på morgonen om man skulle få någon bra plats. 

–Därför fick vi parkera allra längst bort på de avstängda gator där utställningen hölls. Det är nämligen inte bara jag som är morgontrött i det sällskapet…

Som svensk vet man ju inte vad man ska förvänta sig och det visade sig att utställningen var riktigt omfattande. Hur många bilar som var där har jag ingen aning om, men efter drygt en timme eller så käkade vi frukost på en restaurang (det var i lunchtid) och sedan gick vi runt under flera timmar till. Häng med på en virtuell promenad i värmen!

Genomskinlig motorhuv var något som Oldsmobiles återförsäljare kunde stoltsera med i sina utställningshallar 1949-1950. En toppventilmotor var verkligen något att visa upp på den tiden!

1950 Oldsmobile coupé, utan genomskinlig motorhuv.

1950 Oldsmobile hardtop, som borde ha haft genomskinlig motorhuv…

…för där satt en motor med centrifugalkompressor. Jag tror inte att det är original men installationen var prydligt gjord och såg fabriksmässig ut. (Förutom växelströmsgeneratorn såklart).

Chevrolet delade kaross med Oldsmobiles minsta modeller vid denna tid. 

Här en femtia Cheva som bara är lite sänkt.

En… A-Ford. Kallas för "Rod Riguez" och är faktiskt byggd i Japan. För att hålla något slags tema så har den en motor från en -49 Oldsmobile…

Trettiosjua Plymouth är en riktigt snygg bil.

1940 Ford DeLuxe coupé med eldsflammor. Funkar jämt!

Mild custom på 1954 Lincoln.

Snyggaste färgkombinationen som jag har sett på en 1956 Chrysler New Yorker hittills. Från den tiden då man kunde få sin bil med trefärgslack!

Cheva "Project X". Var projektbil i tidningen Popular Hot Rodding.

Chevrolet femtiosju gör sig även bra som gasser!

Sextiotvåa Chevrolet Biscayne. En snikversion när den var ny. Riktigt läcker i modifierad version.

En Wartburg cabb är ovanlig var som helst, och står verkligen ut från mängden i Kalifornien.

Flämt! En -32'a Roadster med 427 SOHC-motor. –Med kompressor dessutom!

Motorn var en original från sextiotalet och inte en av de nytillverkade.

Snyggt ekipage! Hunden är inte levande, i vilket fall den troligtvis inte skulle ha varit det särskilt länge till…

På temat hundar: Där var också en dam som var övertygad om att jag försökte att plåta hennes mops, trots att det stod balla bilar överallt. Nåväl, för första gången i fredagsbilen, tillåt mig att presentera: En Pudel.

En till "första", både för Fredagsbilen och mig själv är denna: En Qvale Mangusta. Denna modell är även känd som: De Tomaso Mangusta. Som vanligt när det gäller små sportbilstillverkare så är det ekonomiska svårigheter som ligger bakom namnbytet.

En gammal racer-Alfa visade sig vara en snyggt gjord replica.

Lincoln från mitten av sextiotalet med stora hjul och bra puts.

Impala -68 är en stor bil. Med original 427a kan den ändå göra snabba, säkra omkörningar.

Hot Rod. Eller? –Är det "gubbigt" att ta hela drivlinan från en Lexus och bygga in i en trettiotvåa Roadster?

Lexus V8. Det ser ju riktigt prydligt ut!

Hur får man plats med jättestora hjul på en Cheva C20, och samtidigt gör den jättelåg?

–Man kapar bort det som är i vägen såklart!

Lustig Beach Buggy som hellre vill vara en sportbil. Jag tror att fabrikatet på karossen var Manx.

Mercury custom. Årsmodell runt 1940.

Mercury custom. Årsmodell runt 1950.

Kolla! –En Morris!

Man reagerar konstigt efter en tid bland uteslutande amerikanska fordon.

Hoppla! Vad är det här? (Avsiktlig ordvits). Träffens knasigaste fordon. En hästvagn, som dras av ett chassie med helt kromad trettiotals ford bakaxel, och en insprutad Hemi, med vad som ser ut som en enda hästkraft. Måste vara en… intressant upplevelse från kuskbocken.

Och; den kördes ut från träffområdet. Jag fann det rätt lustigt eftersom det tydligen var den lokala polisen som anordnade träffen.

Trevlig helg.