Moon Bike Show

Här går man och försöker att uthärda en hel vinter och så, plötsligt blir det DAKs Långkalsongrally, Classic Winter Day och Moon Bike Show på en och samma dag…


Jag brukar ta med mig sonen och åka till Classic Winter day men i år ville han inte åka, så jag lät brorsan övertala mig att följa med till Avesta och kolla på Moon Bike Show. Utställningen hölls i "Hyttan" i Avesta. Lokalerna är fantastiska och har fungerat som ett Järnverk en gång i tiden och lördagen den 18.e februari var det återigen fullt av gamla järn i verket. 
De mörka lokalerna i kombination med spotlights gör att det är väldigt svårt att fotografera, men krom och lack får en nästan trolsk lyster där halvdunklet möter ljuskäglorna. Håll till godo med en bildkavalkad.

Finnar…

Mycket krom!

Harley sida i tufft stuk.

Stilstudie av HVA V-twin

Husqvarna chopper och Indian (?) Chopper 

LeBeefs snygga hoj

Superball Indian

Svalan stod det på skylten. Panther stod det på motorn. "Ja tack" säger jag.

Triumph med skönt flyt i linjerna

Velocette racer framför höga fönster: Är jag i kyrkan?

El Gato

Konceptbilar är kul. Här har formgivare eller designteam fått möjligheten att utveckla ett läckert designförslag som ska mäta publikens intresse för en speciell biltyp, eller modell. Om testet faller väl ut så produceras bilen. Problemet är att i händelse av produktion kommer tekniker och andra praktiskt lagda individer att börja lägga sig i. –Vi måste höja bilen så att den blir mer praktisk; och taket är på tok för lågt, någon kan ju slå i huvudet säger de förnuftigt. –Om vi använder mindre hjul så blir det billigare. "Krocksäkerhet" ropar någon glädjedödare, och vips så har någon annan lagt till 35 cm kaross framför framhjulen. –Det syns ju ändå inte i försäljningsmaterialet om vi fotar bilen med vidvinkelobjektiv från kort avstånd. "Om vi förlänger taket så får en längre person plats i baksätet" hojtar någon som vill ha chefens uppmärksamhet. Varför är den blå? säger någon annan som också vill bestämma lite, –för design är ju så kul att alla vill vara delaktiga.
Vid det här laget är designteamet inne på sitt tredje kollektiva självmordsförsök.


El Gato – Katten på spanska, var en Mercury Cougar konceptbil från 1970. Jag såg den nyligen på bild för första gången, vilket är märkligt eftersom jag formligen älskar koncept där formgivare fått utrymme att rita på hela papperet. 
Håll till godo med en tuff misse från Ford.

Kolla! Tanklocket sticker ut genom baklyset! –Underbart.

Choppad och med vindrutan lutad. Fastback-tak från Mustang säger en annan källa. 

Fartränderna formligen sugs in i scoopet.

Ford hade för vana att skrota sina konceptbilar efter en kort karriär på utställningar. Synd. Denna är ju jätteball! En källa på internet hävdar att bilen inte byggdes av Ford själva utan av Barris customshop.

Pellets med förhinder

Burr. Kylan slog till och nu rasslar det för fullt från pelletsaggregatet. Det låter helt enkelt som "jackpot varje gång" i pannrummet. 


Plötsligt blev det bråttom att beställa mer pellets. Nu för tiden handlar vi lokalproducerat. Allt annat är ju fånigt när det är skog och skogsindustri överallt man tittar, men förra året köpte vi faktiskt från Stora Enso och fick pelletsen fraktad 20 mil… Inte miljöeffektivt; men plånboken har också en hel del att säga till om.


Tyvärr fick vi en dålig leverans och jag tillbringade ett par kvällar i pannrummet med att mata ut lite pellets, och mycket damm/smulor genom matarskruven. Stora Enso (som inte ska förväxlas med den Store Enzo) tog emot vårt klagomål med jämnmod och erbjöd sig att pruta "upp till 15%" eller att suga ur pelletsen igen. Problemet är att om man öppnar pelletsförrådet så trillar det ut flera hundra kilo pellets och damm i källaren och det är inte kul, –tro mig. Därför kunde vi inte klättra in i förrådet och kolla om det blev bättre kvalitet längre ner i högen. Vi valde alternativ två.


En sugbil kom för att ta ut pelletsen. Först matade vi in slangen genom avluftningshålet och sög ut så mycket att vi kunde öppna luckan och klättra in i förrådet (bara 15-20 kilo damm och pellets hamnade på golvet. I hela källaren). 


Vårt beslut att byta ut pelletsen var rätt. Förrådet var fyllt med mest damm och fnös. Efter en liten stunds arbete försvann undertrycket i slangen och föraren gick ut för att kolla om det var stopp någonstans. Jag följde efter. Vi blev båda ganska snopna när vi såg att trycktanken på lastbilen hade imploderat… Varken jag eller föraren hade hört talas om något liknande tidigare. Jobbet var i alla fall avslutat för den dagen.


Några dagar senare kom en ny sugbil och sög ut resten av pelletsen och samtidigt som den bilen gav sig av så kom nästa pelletsleverans; bra timing, men krångligt för mig som hade åkt från jobbet tre gånger för att få pelletsförrådet fyllt. Värre var det ju för leverantören som med all säkerhet gick back på affären.


Nästa gång jag beställde från Stora Enso fick jag beskedet att jag inte var kreditvärdig.
–Konstigt. Jag som alltid betalat kontant…

Ka-Blam! –Och ett stort, grått moln spred sig över nejden sade de som såg händelsen. 

Det ser dyrt ut. Vem tar ett djupt andetag och blåser upp den igen?

Trevlig helg och försök att hålla värmen!

Gullan och en BMW

Det är lite lustigt. Varje gång som jag ska få köra en ny bil så är jag ganska förväntansfull. –Som förra vintern: Jag och en arbetskamrat skulle på ett möte och vi tar hans nya BMW. –Du får köra för jag måste skriva en rappport, sa han. 

–Yes!

En alldeles ny bil!

Bra värme, värme i sätena, imfria rutor, inget skrammel: Härligt!

Då vi svänger in på en annan väg skiftar väglaget och jag gasar på för att känna hur halt det är. –Inget händer utom att motorn stryps och en varningslampa börjar blinka "Achtung - achtung Det är halt" står det på en display. –Jotack, jag kan se det, men hur halt det är, det får jag inte veta.

Senare på dagen sjunker temperaturen och väglaget ändras igen. Glansis och moddsträng. Hälften av medtrafikanterna ligger i diket. Den andra hälften kör jättesakta, men vi har en tid att passa så jag kör om. På väg tillbaka till min fil får jag ett litet kast i moddsträngen. Jag är beredd och parerar tidigt: Det är nu som en osynlig passagerare kastar sig över mig och vrider på ratten.

–Jag och bilen har parerat sladden samtidigt och vi får en riktigt otäck retursladd.

Kalla kårar går längs ryggen på mig; och medan jag och antisladd-systemet kämpar mot varandra för att få kontroll över bilen så vrålar jag: –Nej du biljävel; här är det jag som kör! 

Min coola kollega tittar upp från datorn, ler och säger: –Du gör fel. Det är meningen att man ska hålla händerna för ögonen och skrika.

När jag var 18 år stötte jag på en läcker brutta. En sen vinterkväll när jag skjutsade hem henne i min 2-takts Saab så fick vi ett kast i snön. Gullan skrek i högan sky och kastade sig över mig (inte på det bra sättet) och drog i ratten. Situationen ordnade sig till slut men mitt intresse för Gullan svalnade där och då. Hon fick aldrig mer åka i min bil.

Idag klassas Gullan som ett säkerhetssystem.

Jag är fortfarande inte intresserad.

BMW: När du älskar att vaddå sa du?