Produktlansering på Elmia

Min nya målarbok hade premiär på Bilsport performance & custom motor show i Elmia i påskhelgen!  

Denna bok heter "John D'Agostino kustom kar koloringbook" och är gjord i samarbete med Mr D'Agostino. Boken innehåller några av hans mest kända kustoms och inlagan är tryckt på tjockt, ritvänligt papper. Omslaget är tryckt i fyrfärg med högblank klarlack ovanpå.

Jag är extra stolt över att boken inte bara är ritad i Sverige utan att den även är tryckt i Sverige. Boken kommer att säljas i USA.

Mr D'Agostino, hans senaste skapelse, min senaste skapelse, och jag.

Bakgrunsdfärgen är faktiskt en närbild av lacken på hans kustom "The Egyptian" som även pryder omslaget i tecknad version. 

Perfekt present till barn som ska ha en god uppfostran eller till kompisen "som har allt".

Jag kommer troligtvis att få några ex att sälja i Sverige. Dessa kommer att annonseras här på bloggen i så fall. 

BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN

The Hirohata Mercury. Fantastisk. Även om jag nyligen sett den på GNRS så är det denna som jag kommer ihåg från utställningen i Jönköping.

Mercedes SSK är inte heller helt fel.

En Bond Bug är å andra sidan så fel att det blir rätt, på något sätt. –Jag vet var det står en som är till salu, sa svåger. Som tur var så var den redan såld. 2,500 tillverkade. Alla i orange färg.

Anders Krig från Leksand hade gjort "Knäcke-Hästen" av en gammal Ural. Kolla detaljerna: Knäckebröd i fälgarna, hästsadel, betsel, svans av fiberoptik osv. Montern kompletterades av en gärdesgård och –knäckebröd. Stämningen tycktes högre just runt denna monter än i övrigt.

Ramsné Cheva

Granada med dubbelturbo-V8. Aldrig har väl en Granada verkat så kul!

Trevlig inredning med klädd störtbåge och högblanka detaljer på sätena.

Någon hade klottrat en arg kissekatt på ett yrkesfordon.

Custom-moppar. Kul och kreativt.

En glittrig A-Ford pick-up i rött och vitt…

…presenterades på en matta av polkagrisar. Jag såg åtminstone en vuxen som åt av displayen!

Denna var nog med på utställningen förra året (eller var det förr-förra?). Nu med lack, inredning och blanka hjul. Vissa tycks få mer gjort i garaget än andra.

P1800 es. Ser bra ut i sober slivermetallic och med den gamla uppsvängda listen. Stora hjul behövs nog när det sitter en modern V8 under huven.

Jag såg en drös gamla Vallåkra-byggen. En liten del av mig tycker att det är roligt att dessa byggen finns kvar. –Men låt nu inte detta förstöra helgen för er.

Trevlig helg!

Händige herrn!

Jag var nästan 15 år; det var 4 timmar kvar till midnatt dagen innan min födelsedag, och det var bara kopplingen av elen kvar att göra på moppen. 

Det där med el är knepiga saker, så jag frågade min far. –Äsch, det är lätt. Plus och minus. Två sladdar, sa han utan att lyfta blicken från nyheterna.

Det kom ut två sladdar från svänghjulet/magneten på moppen, så jag kopplade ihop dem med lyset. 

Sen startade den inte. 

Den ena sladden skulle ha gått till "dödar-knappen". 

"Har du aldrig hört talas om jord?" sa kompisen. Jooodå, visst har jag det. Det blir geggamojja om man blandar det med vatten.

–Det där med el har jag däremot aldrig riktigt fattat.

Vår insta-bil, Volvon, skulle besiktigas. Ett av problemen var en lysande ABS-lampa. "Eftersom lampan inte tänds förrän efter att du börjat köra bilen så borde det vara en sensor" sa Erik på den lokala verkstaden. "Om det varit datorn så borde den ha fattat att den var trasig snabbare", –det verkade logiskt, men det är emot mina principer att köpa dyra delar och börja byta i blindo. Finns det inget sätt att testa ABS-sensorer? Mek-handboken gav inga uppslag. En sökning på internet gav inga tips annat än att sensorerna är magnetiska och lätt drar åt sig metalldamm. Jag tog av ok och skivor och gjorde rent, men utan resultat. Åter till internet. Den här gången hittade jag en förklaring på hur de funkar: En magnet och en lindning sitter i sensorn intill ett "kugghjul", varje gång en "kugg" passerar sensorn alstras lite ström. 

Aha! Ström är mätbart! 

Jag pillade isär kontakterna och se: Där satt pappas två sladdar. Plus och minus? –Japp. Fram med mätverktyget och den ena sensorn alstrade bara en tiondel så mycket ström som den andra. En ny sensor kostade "bara" 399 spänn på Biltema. Jag bytte den svaga och vips så slocknade lampan och bromsarna är återigen helt värdelösa på sandig asfalt; precis som trafiksäkerhetsreglerna föreskriver.

Det där med el var ju inte så svårt. Plus och minus bara!

Testet gjordes genom att hissa upp framhjulen i luften och sedan snurra på ett av hjulen medan man samtidigt mäter strömmen i ledningarna.

Ett annat påpekande som bilprovningen gjorde var dåliga reflexer bak. "Du kan limma på nya utanpå de gamla" var tipset som jag fick. Hmmm. Det var ju lite väl lätt. 

–Man borde kunna…

Baklyktorna är inte snygga.

Handskar (Tegera 887 från Ejendals) skyddar känsliga kontors-fingrar. Maskeringstapen skyddar lacken. Slippapper tar bort oxid utan pardon. En lagom slipkloss låg och väntade på mig i vedboden.

Papper med kornstorlek 100 är lite för grovt för det mesta, utom en Volvo 745a. En fin bieffekt är att alla märkningar försvinner och glaset blir helt slätt. Snyggt. Undrar om bilprovningen håller med?

Kornstorlek 320 tar över och jämnar till. Det är mysigt att stå i solen och pilla med sin bil.

Autosol är bra till en massa grejor, reflexer till exempel. Långkalsingarna kommer jag inte att sakna förrän i höst, så de blir en fin-fin putstrasa.

Voiá! Som nytt. Eller i alla fall riktigt bra jämfört med innan. Nu har man ju nästan ingen ursäkt att inte fixa resten av lamporna…

Ha en trevlig helg. Kanske ses vi på Elmia i Jönköping i helgen?

Svensk bilprovnings tekniska upplysning. -Var god dröj.

När jag var 15 år hade jag ett sommarjobb i en tygaffär.

Då förstod jag att om man skulle bli riktigt bra på ett jobb så bör man vara intresserad av det.

Jag blev inte speciellt bra på det jobbet.

25 år senare importerar jag en A-Ford av1930 års modell och ringer till Bilprovningens tekniska upplysning för att få information om hur jag ska gå till väga för att registreringsbesiktiga min gamla bil.

Det samtal som jag har nedtecknat nedan är återgivet direkt ur minnet.

Samtalet utväxlas mellan mig och en representant från SBPs tekniska upplysning.

FB:      Hej jag heter Fred A. Bilén och har importerat en Ford modell A från 1930.

SBP:   Jaha…

FB:      Jo, jag vill registreringsbesiktiga den och undrar vilka krav den ska uppfylla?

SBP:   Inget särskilt.

FB:      …öh? Inget särskilt?

SBP:   Nää.

FB:      Nehej?

Paus…

SBP:   Den ska uppfylla de krav som gällde då fordonet var nytt.

FB:      Jaha, det är väl kanske inte så mycket?

Paus…

SBP:   Jo förresten! Du måste göra en ursprungskontroll och ha med dig ärendenumret från Vägverket (Detta var alltså strax innan Transportstyrelsen tog över)

FB:      Ja, det är redan klart. Men vilka krav ska bilen uppfylla? Finns det någon lista så att jag kan se vad jag måste göra åt bilen innan jag åker in till besiktningen med den?

SBP:   Ja! 

FB:      Va' bra! Kan jag få ta del av den listan?

SBP:   Den listan får du efter att du försökt besiktiga fordonet första gången.

FB:      Jahaja… Det är liksom det som jag försöker att undvika. Ville få till det rätt på en gång eftersom det är ganska dyrt med registreringsbesiktning och släpvagnshyra och ta ledigt från jobbet och så.

Paus…

SBP:   Det görs ingen funktionskontroll vid registreringsbesiktning, men vi vill att fordonet ska gå att köra så att den kan köras upp på vågen av egen maskin.

FB:      Okay. Inga problem. Den går att köra. Inget annat?

SBP:   Näää.

FB:      Nehej. Så om jag dyker upp med bilen och ursprungskontrollen så är allt i sin ordning då?

Paus…

SBP:   Tja, du måste förstås ha styrkta uppgifter på vikt, tankrymd och antal axlar till exempel.

FB:      Oj. Styrkta uppgifter?

SBP:   Det står i instruktionsboken. Den brukar ligga i handskfacket.

FB:      … (Jag kunde inte komma på något att säga som inte kunde uppfattas som ohövligt här).

SBP:   Javisst ja. Den är ju rätt gammal. Instruktionsboken kanske har förkommit. –Men det är ju ganska lätt att kolla. Du kan ju tömma ur tanken och sen kolla hur mycket bensin som ryms.

FB:       Ja, det är ju inte så svårt… (Styrkta uppgifter?) Inget annat?

SBP:    Näää.

Paus…

FB:       Bromsljus eller blinkers?

SBP:     JAMEN DET ÄR VÄL KLART ATT DEN SKA HA BROMSLJUS; –OCH BLINKERS BLEV DET LAG PÅ 1952!!!

FB:        Jaha, och eftersom bilen är från 1930 så behöver den alltså inte blinkers?

SBP:     DET ÄR VÄL KLART ATT DEN SKA HA BLINKERS! DET ÄR JU EN RETROAKTIV LAG FÖRSTÅR DU VÄL!

FB:        Jahaja. –Nää, det förstod jag inte. Okay. Bromsljus och blinkers. Något annat?

SBP:     NUMMERSKYLTSBELYSNING OCH GODKÄNDA REFLEXER OCH TILLRÄCKLIG LJUDDÄMPNING.

FB:        Okay… (antecknar samtidigt) Något mer?

SBP:     … Ring till MHRF. De vet hur det är med de här gamla bilarna.

FB:        Öh? Jaha? MHRF? Okay… Då säger vi väl så… Tack för… öh… hjälpen.

Och så avslutades samtalet tvärt. Vilken kompetens. Jag var förstummad.

Det som är lite mysko med detta är att det statskontrollerade organet inte har en susning och lämpar över ansvaret på en idéell aktör.

Modfälld och förvirrad ringde jag MHRF och fick följande bemötande:

FB:          Hej. Jag ursäkta att jag stör, jag vet att detta inte är ert arbete men jag har blivit hänvisad hit av Bilprovningens tekniska avdelning…

MHRF:   Höhöhö! Det är inte första gången. Vilken typ av fordon gäller det?

FB:         En trettia A-Ford Coupé som kommer från USA.

MHRF:   Men så trevligt! Har du papper och penna? Nu ska du höra. Så här ligger det till…

–och samtalet avslutades med orden: …och får du mer problem med dem så är det bara att du hör av dig så löser vi det.

Förresten! Hur gick det med den där Chevroleten som du ville importera från SydAfrika?

FB:         Men herregud! Hur kan du minnas det? Det är ju 10 år sedan jag ringde och frågade om den!

MHRF:  Hahaha! Jasså är det så länge sedan!

Gissa vilken av ovanstående personer som är intresserad av sitt jobb.

Ha en trevlig helg och låt ingen myndighetsutövare ta modet ifrån dig.


P.S. Själva besiktningen gick som en dans och besiktningsmannen fyllde till och med i A-Fordens specifikationer ur minnet!!! Hövlig var han också. –Underbart.

T-27

Ni som har följt den här sidan ett tag vet att jag är svag för T-Ford roadsters från 1926-27. Här är en gammal favorit som jag såg på Grand National Roadster Show. –Jag vet, det är ett himla tjat om GNRS, men det fanns bara så mycket att se där…

Al Dal Porto roadstern är nog mest känd för att ha varit på omslaget av Hop Up Magazine i Juli 1952. Men denna bil byggdes för att köras fort, inte att stå på utställningar; och det är ju något visst med Hot Rods som har byggts med ett tydligt och hedervärt syfte. 

Vid hastighetstävlingar körde den som bäst 153 mph (245 km/t) och vid dragracingtävlingar hade den 118 mph i sluthastighet. (190 km/t) Lägg märke till racing-däcken som har lite mönster ytterst och är omönstrade för övrigt. Tufft!

Kom ihåg att det är DAKs bilmarknad i Falun på lördag. 

Ha en trevlig helg!

Okay, den ser ut lite som en trumpen fisk, fast den är läcker.