Dubbdäck – igen!

Senast den 15.e mars skulle vinterdäcken tas av enligt lag. Den 16.e kom det en drös snö. Såklart.
"Jag höll på att bli påkörd två gånger på väg till jobbet" sa min kollega.
"Är det inte konstigt", tänkte jag högt; "att det blir barmark i några dagar, och plötsligt så har alla glömt att det där vita är halkigt"? Två av mina andra arbetskamrater utbrast irriterat "Alla har ju bytt till sommardäck –det är faktiskt lag på det"! Jag insåg mitt underläge och undvek vidare diskussioner för att de inte skulle upptäcka att jag är en förhärdad brottsling som fortfarande körde på dubbdäck. 


I mina unga dagar köpte jag nästan nya sommardäck mitt i vintern, och bytte från gamla vintersulor till skapligt nya sommarmackor. Greppet på snö var fantastiskt bra med de nya sommardäcken jämfört med de gamla vinterdäcken. På den tiden var det inte olagligt att åka på sommardäck på vintern även om gemene man rynkade på pannan åt mitt "oansvariga" val.
Självklart hade jag inte råd att köpa två uppsättningar däck så jag fick nöja mig med sommardäcken. Nu för tiden hade det varit olagligt att köra på de bästa däcken, och jag hade säkerligen sladdat runt på stenhårda, men lagliga, puckar om jag varit i samma ekonomiska situation idag. 
Huvudsaken är ju trots allt att däcken har rätt märkning!

"Nämen grabbar! Friktionsdäck är ju mycket bättre"

Garagebesök

I somras hamnade jag i samspråk med ägaren till en trevlig Ford Vedette. Vi snackade ett tag och till slut ställde jag frågan: Hade han möjligen några förgasare som jag behöver? Jodå, blev svaret, "jag tror nog att det ligger ett par i en skrotlåda i uthuset" –Vi bytte telefonnummer och e-postadresser. 
Efter några veckor började jag ringa och maila. Jag fick tyvärr inga svar och till slut avfärdade jag kontakten.
I vintras ringde telefonen. "Tjenare, jag har hittat de där förgasarna som vi snackade om". 
Jag satte mig direkt i bilen och åkte de 6-7 milen och gjorde affär. Där i garaget stod denna trevliga motor. En 60-hästars sidventils v8 som numer ger betydligt mer än 60 hkr. Den kommer att hamna i en lätt customiserad Vedette! –Och jag som trodde att jag gjorde affär med en "original-farbror". Det är nyttigt att bli påmind om att man aldrig ska utgå ifrån att man vet vilken "typ" folk är.

Elmia 2012

Jaha. Påsk igen. 

Ägg, fjädrar, middagar, några extra dagars ledighet och besök hos diverse släktingar. –Och Elmia; eller "Bilsport Performance & Custom Motor Show" som det egentligen heter. Det är fjärde året i rad som jag är där, så det har väl blivit något av en tradition. 

Jag och en släkting brukar åka dit. Han brukar köra eftersom han kör… effektivt. Man kommer fram fort alltså. Dessutom har han en snål dieselbil. Eller snål förresten… Han är ganska besviken. "Killen jag köpte den av sa att han aldrig lyckats få den att dra mer än noll-femtien per mil. Jag har inte fått den att gå på mindre än noll-sjuttiofem" berättade han för mig. –Det kan ju ha sin naturliga förklaring. Låt mig bara säga att vi på väg hem från mässan kom ikapp en stor gul bil och han frågade mig: "Ser det illa ut om man kör om ambulansen"? –Ja, sa jag, speciellt eftersom den är på utryckning…

Mitt första intryck av utställningen var att det var flera bilar utställda som även var med förra året. Som tur är fanns det ju tillräckligt mycket annat att titta på för att räcka i flera dagar ändå.

På väg till Elmia:

Kung Bore anstränger sig för att hålla den blomstertid på avstånd. 

Hade vi bytt till sommardäck? –Nejdå, det är bara att gasa!

En gammal bekant; denna dreglade jag en hel del över i mitten av 80-talet. Motivlacken var något av det mest fantastiska jag hade sett då. Nu kunde jag konstatera att jag blivit mer kräsen. Jag var inte lika imponerad längre. Kul att se den igen och kul att den fortfarande finns kvar i samma utförande!

Ball chopper/custom med helt egen stil och träekerhjul. Från Ungern!

Kantig, Stealth-stukad Buell street fighter. Också denna från Ungern!

Tuff Harley med… moppetank. Det ser ju bra ut! 

Galen trike från Norge. Gjord för serpentinvägar?

Spektakulär lack.

Hot Rods! 

Ooohhh… Trettiotvåa i lågt "östkust-stuk" med tidig Chrysler Hemi med en hel drös förgasare ovanpå.

På andra sidan hade den vita däcksidor och heltäckande navkapslar. Stuket skiftar genast från Hot Rod till mer Custom.

En perfekt traditionell trettiotvåa roadster Hot Rod med trimmad sidventils-åtta. Det blir inte mycket bättre än så här.

Där stod också en -28 A-Ford coupé som gjorde stor sak av att inte vara choppad. Jag fastnade direkt för den mekaniska bränsleinsprutningen. Men varför sitter bränsleslangarna så högt upp? 

–Och varför sitter det en förgasare mellan trattarna?

Om man tröttnade på bilar och hojar kunde man alltid gå och gifta sig lite, framför en kuliss liknande Graceland. Elvisutställningen var omfattande… och helt ointressant för mig.

Arnolt Bristol! Racer-/sportbil från femtiotalet: Italiensk kaross, engelsk Bristol-motor (som baserades på en tysk BMW-motor). Möjliggjord av en Amerikansk affärsman. En internationell vagn. Klassas som en amerikansk bil.

Opel GT är en riktigt snygg liten bil 

Mycket krom, kompressor och blått ljus på en Hemi-motor. Var man än tittade på bilen, även under, såg man minst fem emblem som stolt proklamerade "Hemi". Man får anta att ägaren är nöjd med sitt motorval.

En bra sak med evenemang som "Custom Motor Show" är att likasinnade reser dit från hela landet. Därför ar det ett utmärkt tillfälle att träffas på parkeringen och byta pengar mot gamla delar. 

Två poliser visade intresse för våra affärer. "Vi gör bara lite baklucke-affärer" flinade säljaren glatt. "Vi ser det" mumlade poliserna, ruskade på huvudena, rullade med ögonen och traskade vidare.

–Gamla Ford-bromsar är "tunga grejor"! 

Tuning och styling -delen av mässan är kul. Här är det ungdomarna som håller på, och det är här man kan se utveckling och nyskapande. Som en Saab 9-3 med med motor från Dodge/Chrysler Viper.

Jätteball Amazon som man kunde ha spenderat hela dagen med att titta på. Riktigt snyggt bygge som, för jämförelses skull (?), stod bredvid en original Amazon.

Prydligt motorrum.

I Japan har man tydligen en lag som säger att däckets slitbana inte får sticka ut utanför skärmen. Konstigt att en lag i ett land kan bli till en trend i ett annat land…

(I sverige ska man dock inte kunna skära sig på fälgens kant… Håhåjaja.)

Mässans höjdpunkt för mig var, konstigt nog denna. En Volkswagen Brasilia. En Folkvagn byggd i Brasilien. Någon sådan har jag inte sett förut. 

Volkswagen Brasilia tillverkades mellan -73 -82 och var ett sätt att modernisera bubblan på den Sydamerikanska marknaden. Mekaniken är alltså från Volkswagen Typ 1 medan karossen ser ut som en blandning mellan 412 och variant, fast i ett mindre format.

Giugiaro i all ära, men visst ser väl denna lite fränare ut än Golf Mk1!?

"Slipa Rost"

Första delen av detta inlägg skrevs i början av Oktober 2011.

En sammanfattning finns här: 

http://fredagsbilen.blogspot.se/2017/03/slipa-rost-sammanfattning.html

"Slipa rost" är ett uttryck som jag alltid har haft lite svårt för. Det verkar som om gemene man anser att det är ett stort projekt att slipa bort en lack-blemma och spraya på lite illa matchande färg.
Häng med här nedan så ska vi se om man kan göra detta eftermiddagjobb till ett stort projekt.

Lördag:

Renlighet är en dygd. Bilen tvättas och skinnas. Bra medhjälpare är en förutsättning.

En manual är till stor hjälp: 

1. Ta bort klädseln. "Krask" Hoppsan. –Aha! Jasså det är sååå plastclipsen funkar!

2. Skruva bort de fyra skruvarna som håller bakluckans handtag. "Självklart, –Torx-skruvar"

3. Lyft bort handtaget och akta packningen. –Efter att ha försökt lirka bort handtaget under en timmes tid övergick jag till plan B; slipa runt handtaget. Kom i håg: Detta är en regnvädersbil så förvänta er ingen show-lack. "Hållbart" är ledordet.

Jodå, jag kan läsa upp-och-ner.

Hit men inte längre. Handtaget säger stopp.

Bakluckans undersida, slipad med roterande stålborste och Scotch-brite®

Ovanför vindrutan. Slipat med Scotch-brite®

Panorama-vy över vad jag åstadkommit hittills under dagen.

Jag tvättar rent med T-Röd överallt där jag har varit i farten och slipat.

Engångshandskar är guld värt i garaget! Verkligen! Rekommenderas varmt! Nitril har bra motståndskraft mot kemikalier.

"Kom hit lilla bilen så ska vi leka doktor"!

Min kompis Anders tipsar om tvåkomponents Epoxy-lim. "Blanda ihop och späd ut med Acetone, pensla sedan på för ett bra rostskydd". Min svåger som jobbar med att rostskydda broar och andra otympliga saker håller med. 

Två små tuber lim är såklart mycket billigare än att köpa Epoxyfärg. Anders är bra på att hitta billigare lösningar. Det passar mig utmärkt!

Bakluckan var sämre än vad jag trodde. Längst ner blir det hål när jag slipar. Det ligger en plåt innanför den sönderrostade plåten så jag limmar helt sonika ihop de två plåtarna. (Jag stod ju där med färdigblandad Epoxy i näven, eller hur!) Jag får skaffa en bättre baklucka sen.

Söndag:

Epoxyn är torr och jag slipar ner kanterna för att få en mjuk övergång från den gamla lacken till den nya. Jag slipar inte mycket ovanpå de ytor som varit metallrena. Epoxyn är genomskinlig och det syns tydligt var jag har slipat bort den gamla färgen. Jag använder slippapper med kornstorlek 240 till att "sudda ut" kanterna.

Maskering. Ett trix som jag har lärt mig är att applicera tapen på maskeringspapperet först och sedan placera hela papperet på rätt ställe på bilen. Det går som en dans.

Vänster bakdörr: Här kommer jag inte åt att slipa i främre, nedre hörnet. Jag skrapar lite halvhjärtat med en kniv och penslar Epoxy ovanpå rosten. –Jag antar att jag inte kommer att ställa ut på Elmia i påsk.

På de två andra fläckarna kommer jag att lacka med sprayburk rakt ovanpå epoxyn.

Höger bakdörr: Här har jag inte lagt på Epoxy utan kommer att lacka med traditionella billacker.

Måndag:

Jag har sprayat tvåkomponents etsande primer på alla fläckar utom på vänster dörrar.
Detta är alltså en billack som jag lägger på med halv-proffsig färgspruta och kompressor från Clas Ohlson.

Tisdag:

Slipar kanterna på primern och konstaterar att slatten med tvåkomponents billack har blivit för gammal. Alla gosakerna ligger i en klump i botten på burken. Maskerar igen.

Onsdag:

Får en slatt överbliven gul (!) färg av brorsan. Vi har inte rätt aktivator så jag blandar ett prov som jag penslar på en skrot-panel. Det verkar funka. Innan jag går till sängs har lacken blivit dammtorr.

Torsdag:

Föräldramöte mitt i alltihop. Jag skyndar mig hem från jobbet. Lackprovet känns torrt. Slipar lite på provet och det blir damm, inte korvar, av färgen. Blandar ihop lacken med härdaren och sprutar på ett lager. Efter föräldramötet tar jag bort maskeringen; färgen är nästan torr redan.
Trist att lacka med en slatt färg som är likadan som den tråkiga grundfärgen. Nåja, denna är ju blank i alla fall.

 Fredag:

Två burkar med sprayfärg kommer till min lokala bildelsnasare. Mystic blue pearl och klarlack.
Slipar kanterna på den gula lacken och maskerar… Igen.

På kvällen sprayar jag flera tunna lager blå färg på alla fläckar utom på vänster framdörr.
Mina snorkusar blir blå med pearl-effekt. –Snyggt!

 Lördag:

Slipar kanterna på den blå färgen och lägger på flera lager klarlack under dagen.

Färgmatchningen är inget vidare i skenet av lysrör. I svenskt höstrusk syns det dock knappt att jag har varit framme och kluddat.


Sammanfattning:

Tak och baklucka har målats med:
2-komponents epoxylim
Etsande grundfärg
2-komponents billack
Blå Multona sprayburk
Multona klarlack, sprayburk.

Höger dörrar har lackats med:
2-komponents etsande grundfärg
2-komponents billack
Blå Multona sprayburk
Multona klarlack, sprayburk.

En fläck vid fönstret på höger framdörr:
2-komponents etsande grundfärg.
Blå Multona sprayburk
Multona klarlack, sprayburk.

Vänster bakdörr:
2-komponents epoxy
 Blå Multona sprayburk
Multona klarlack, sprayburk.

Vänster framdörr:
Bara 2-komponents epoxy.


Hur gick det sen då?
APRIL 2012

Uuurk!
Den stackars bilen har varit inlagd i saltlösning under hela vintern. Håll i er nu; en vinterbil i närbild är inte kul…

Några rostprickar har dykt upp igen ovanför vindrutan. 

På andra sidan har det gått bättre, men några nya prickar har dykt upp i fabrikslacken.



På bakluckan har rosten blossat upp igen. Bakluckan har å andra sidan knappt varit torr någon gång på fem månader…

Runt handtaget har lacken hållit. Det har runnit något från handtaget. Handtaget är av aluminium. Ärg? 

Nederdelen av bakluckan har också klarat sig bra. Bara ett par prickar där fukten tycks ha hittat en väg genom sex lager lack… Detta var det sämsta stället på bilen. Rosthål i den yttersta av de dubbla plåtarna. Dessa limmade jag ihop med epoxy-lim. Nix, det är inte en lagning som jag är stolt över. Rostskyddade sen med tunnflytande rostskydd inifrån.

Vänster sida av bakluckan har klarat sig bra.

Dörrarna på höger sida har klarat sig bra.



Den lilla lagningen vid fönstret har också klarat sig ok. En liten rostprick har kommit tillbaka.



Vänster bakdörr. Bägge fläckarna som jag fixade tycks ha spruckit. Det lustiga är att framtill på dörren, där jag bara skrapade lite halvhjärtat med en kniv: Där ser det inte sämre ut, snarare tvärt om.



Närbild. Konstig lackdefekt. Kolla så mycket skit som sitter fast i lacken!

På förardörren har all färg (som egentligen inte är färg, utan lim) lossnat och rosten mumsar på min stackars bil.

Sammanfattningen då: 2-komponent etsande grundfärg och 2-komponents billack ger det bästa rostskyddet. Epoxylim alena ger inget skydd. Hoppas att detta kan ge er några uppslag i ämnet billack.

DEL 2

September 2012

Det har regnat på mig och min bil hela sommaren, så rostfläckarna har inte blivit åtgärdade. När familjen skulle besöka svåger i september så blev vädret plötsligt bra och vi kunde vara utomhus och pyssla med bilen. Bäst att passa på.

Bra verktyg är en förutsättning. Från vänster: Skyddsglasögon (nåja), sliptrissor, handskar, sprayfärg och proviant. Det ska ligga en flaska T-röd och en trasa, riktiga skyddsglasögon och hörselskydd där någonstans också.

Bakluckan. Nytt rostangrepp i gammal lagning.

Vänster bakdörr. Rostangrepp i gammal lagning.

Vänster framdörr. Rostangrepp i gammal lagning.

Jag slipar noga. Igen. Flera lager maskeringstape skyddar glaset i bakrutan.

På framdörren likaså. Se på slipreporna: Jag vrider trissan för att komma åt porerna från flera håll. Det är viktigt att ytan som ska lackeras är ren.

En så'n här är bra att slipa med. I 3Ms version kallas den Scotch Brite™, precis som det gröna luddet på baksidan av kökssvampen… De billigare kopiorna som man kan köpa heter nog bara "sliptrissa". 

En bra, men dock politiskt inkorrekt, beskrivning som jag har hört är "negerkrull". Då vet alla i alla fall vad man menar.

Svåger förespråkar handfasta metoder och gav sig på skärmkanten med denna. 

Det funkar ju också och låter dessutom jättemycket!

Svåger, som jobbar med att rostskydda broar och andra otympliga saker, förespråkar Epoxy. Detta är en industriell, yt-tolerant tvåkomponents Epoxy. Yt-tolerant betyder att den funkar även om man skulle ha missat att slipa helt rent på sina ställen. 

"Lägg på tjockt", sa svåger. Okay, tjockleken på färgen kan nästan mätas med tumstock.

Bakdörren målad, med pensel.

Skärmkanten är ett utsatt ställe. Vi får se hur denna ser ut i vår.

På insidan av bakluckan slipar jag så gott det går, och lägger på ett flödigt lager Epoxy.

Nästa helg tittar solen fram igen och jag skyndar mig att slipa ner kanterna på Epoxyn.

Jag slipar ner kanterna och bara några drag över färgen för att jämna till den hjälpligt.

Färgen är fortfarande ojämn och penseldragen syns, men ett tjockt lager skyddar bättre än ett tunt så jag låter det vara.

Nu är vi inne i oktober månad och jag får låna en kompis garage för att "spray-bomba" mina lagningar.

Jag tvättar  med T-sprit och maskerar. Detta börjar kännas välbekant på något sätt…

Jag maskerar ett större område för att lacka över alla sliprepor. Detta är vänster bakdörr.

Vänster framdörr.

Skärmkant.

Baklucka.

Kompisar som dricker öl, tittar på och kommer med goda råd är klart överskattat, men de höjer ju stämningen i alla fall.

Efter två (penslade) lager tvåkomponents Epoxy, två lager blå Multona Mystic blue pearl sprayfärg och två lager Multona klarlack ser lagningarna ut ungefär så här. Inte snyggt, men det kommer förhoppningsvis att hålla denna gång.

Som tur är så tittar man sällan närmare än så här på en Golf kombi. De där fälgarna ser verkligen hemska ut.

Epoxyfärgen som jag har använt denna gång är av "proffskvalitet" och säljs som minst i 4-liters förpackningar, så den blir både svår att få tag i, och orimligt dyr för hemma-fixaren, men eftersom jag fick chansen så ville jag ändå prova. Vi får se hur detta håller.

Lycka till med att "Slipa rost"!

2013

Hur gick det sen?

På högerdörren ser det inte värre ut än förra året.

(2-komponents etsande grundfärg.

Blå Multona sprayburk

Multona klarlack, sprayburk.)

På bakluckans vänsterkant har det kommit några prickar.

(2-komponent Etsande grundfärg

2-komponents billack

Blå Multona sprayburk

Multona klarlack, sprayburk.)

Runt handtaget ser det ut så här numer. Lacken tycks helt enkelt ha trillat bort.

(2-komponents epoxylim

2-komponents Etsande grundfärg

2-komponents billack

Blå Multona sprayburk

Multona klarlack, sprayburk.)

Taket ovanför vidrutan: Ett par rostangrepp har ätit sig igenom min lagning.

(2-komponents epoxylim

2-komponents Etsande grundfärg

2-komponents billack

Blå Multona sprayburk

Multona klarlack, sprayburk.)

Högerdörrarna har fortfarande klarat sig bra.

(2-komponents etsande grundfärg

2-komponents billack

Blå Multona sprayburk

Multona klarlack, sprayburk.)

Alla lagningar med yt-tolerant tvåkomponents epoxi verkar ha klarat sig bra under vintern. Å andra sidan är den färgen så tjock att man inte säkert vet vad som lurar under den…

Här är det vänster framdörr.

Också vänster framdörr

Vänster bakdörr

Vänster skärmkant

Undersidan av bakluckan fick ingen lack ovanpå epoxin. Det har kommit en liten missfärgning runt dräneringshålet. 

Upptill på bakluckan.

Epoxin som jag har använt heter "Temabond WG 300" och är som sagt av proffskvalitet. Jag vet inte var man får fatt i den eller vad den kostar. Jag fick en överbliven slatt att testa med. Det verkar funka bra. Tiden får utvisa hur bra.

All Epoxi ska behandlas med respekt: Om denna sägs det att den är lågmolekylär så all form av kroppskontakt SKALL undvikas. Det ska visserligen mycket till förrän man utvecklar epoxiallergi. men i sällsynta fall räcker det med liten exponering för att få det.  Var försiktig. Vad gäller lösningsmedel är den inte värre än något annat.

HÖSTEN 2013

Rostprickarna ovanför vindrutan måste fixas innan vintern

Svårt att slipa så nära rutan och gummilisten. Egentligen borde rutan tas ut så att man kan göra ordentligt rent, men det är ju en orimligt stor operation på en gammal Golf.

Fläckarna är nerslipade och området som ska målas är maskerat

Ett tjockt lager Epoxi är applicerat medelst pensel ovanför vindrutan.

På bakluckan ser det ännu värre ut än framtill.

Jag slipar runt handtaget och längs kanten igen. Även insidan av luckans nedre kant får en omgång med Scotch Brite™ -trissan.

En riktig ful-lagning dök upp under färgen. Nå'n klåpare tycks ha försökt att  limma ihop en rostskada! Skador av den här omfattningen kan bara lagas med en svets.

Insidan av luckan målad med epoxi

Utsidan målad med epoxi.

Här kan man se hur tjock färgen verkligen är. Det blir inte snyggt. Förhoppningsvis kommer det att hålla.