Dragracing EM Tierp

Gör ditt, gör datt. Det här är inte som jag har tänkt mig. Mitt jobb är viktigast; jag kan inte vänta.  Torsdag den 14.e juni tröttnade jag på all semesterstress på jobbet, och på kvällen sms-ade jag min schyssta chef. "Jag tar ledigt och åker på dragracing imorgon - ok?" skrev jag. "OK" kom det till svar, så jag ställde klockan och åkte tidigt.


Försök att förklara för någon vad Dragracing går ut på, och det kommer inte att låta speciellt festligt, men: Dragracing är kul! För det första så är det en av få motorsporter som låter något. Och det låter! –Eller snarare; ljudvågorna gör mos av dina inre organ och sliter huden från ditt ansikte. På det mest tillfredsställande sätt. 


Det är ett tag sedan jag har upplevt en Top Fuel Dragster live, och det finns liksom inget sätt att förbereda sig på upplevelsen. Trots att alla vet vad som kommer att hända så hoppar hela läktaren högt av förskräckelse i startögonblicket. Jätteroligt. Och imponerade. Eller vad annars kan man säga om 0-400 km/t på lite över 4 sekunder… 


Top Fuel klassen kör inte längre en kvarts engelsk mil, utan bara 200 fot (runt 300 meter) eftersom det helt enkelt börjar att gå för fort. Dessutom är bilarna numer utrustade med elektronik som stänger av bränsle och tändning samt släpper ut bromsskärmen vid mållinjen för att eliminera att föraren skulle missa att han/hon kört i mål. En ganska bra idé tror jag. Jag menar; släpp gasen en sekund för sent och det går närmare 500 km/t… 
–Men det som jag blev mest imponerad av var nog ändå den dragster som slog av direkt efter start. "Brapp!" sa det, sen stängdes motorn av. Top Fuels motsvarighet till en gubbstart alltså. Den bilen rullade ända till målet. I 175 km/t…
Ofattbart.

Jag är bekant med Roland Ohlsson och Murre Kamppinen som kör sin Malibu i klassen Super Street. Detta är bilar som fortfarande är bilar och som (i vissa fall?) får köras på allmän väg.

När jag kom fram så hade de redan kört klart för dagen, så jag hängde med dem och fick svar på många av mina frågor om dragracing.

Shelby som racerbil fångar enkelt mitt intresse.

Top Fuel eller Top Methanol. Går vansinnigt fort i vilket fall!

"Puff". Ser dyrt ut…

Pro Modified ser ut som om de har varit vanliga bilar en gång i tiden. Det gör det hela lite roligare tycker jag. "Precis en så'n där hade min kompis…"

En har kört klart och stannar och kollar medan två konkurrenter gör upp.

Cadillac -59 som Pro Mod. Osannolik racerbil!

Om man kan slita blicken från Pro Stock -bilarna så kan man skymta Tierp arena. En fin anläggning. Passa på att åka hit om ni får möjlighet.

Top Fuel Bike och Super Twin. Motorcyklar som kör på  Nitrometan. De här förarna måste ha hjärna som en ärta och "cojones" som kokosnötter. I många fall började inte framhjulet snurra förrän efter 200 meter, och då går det en bra bit över 200 blås! –Galet är bara förnamnet.

En liten bön kan vara på sin plats.

Anglia som tyvärr inte kom över startlinjen så länge jag var där.

Rör-poesi.

…och så plockas hela motorn ner för inspektion, medan jag satte mig i bilen och åkte alla de 19 milen hem igen. Med ett fånigt flin i hela ansiktet.

Dragracing är kul!

AB Svensk bilprovning:1

Det är på något vis lite skönt att veta att man rör sig så långt från det konventionella att vårt samhälle slutar att fungera när det kommer i ofrivillig kontakt med oss. Jag syftar naturligtvis på mig och min bror.


En gång fick jag ett brev som berättade att jag hade kört för fort någonstans i Norrland, med en bil som stod i mitt garage; utan både motor och hjulupphängningar.
Brorsan har å andra sidan fått p-böter för en bil som stod uppallad i en lada… Det är om den bilen som texten nedan handlar. Här följer ett mail som jag fick av brorsan då han försökte att registreringsbesiktiga sin "Snedruta":

Rowling visste vad hon gjorde när hon skrev in en Anglia i Harry Potterböckerna. Den får vardagen lite mera magisk.

Titta bara vad som hände när jag försökte boka tid för reg.bes. via nätet:

Inte bara skrev den ned en reg.bes till en EFTERKONTROLL. (Bilen har ju bara varit obes sedan jag var sex år gammal...) den har svårt med datumen mellan besiktningsperiod och körförbud också. Faktiskt så svårt att den inte kan hålla sig till svenska utan börjar fuska in datumen på engelska, bilen till ära.

Jag tog den föreslagna tiden imorgon i Leksand. Mest bara för att se hur de ska slingra sig ur detta. Och för att få en laglig långtur såklart!

Hur gick det sen då? Tja… Någon ombesiktning blev det ju inte tal om, och de tog heller inte betalt för tjänsten. Så brorsan fick en helt laglig åktur. Bara det gjorde det ju värt besväret. När han sen ringde till en annan besiktningsstation för att boka en ny tid för registreringsbesiktning så var han redan välkänd för besiktningsmannen. –Killen som lyckades boka efterkontroll 33 år för sent var visst veckans historia på AB Svensk Bilprovning!

Coppermine Cruisers Streetrace 2012

Streetrace på Ingarvet i Falun. Lördag den 19.e Maj 2012. Fint väder, men svalt. Trumhinnorna inbankade i hjärnan och lukten av bränt gummi i näsan. En trevlig eftermiddag i försommarsol helt enkelt. Här är några bilder.

Jättefin Corvette från 1959 ungefär. Inte helt original…

 

Seriöst snabb Nova gömmer sig i dimman.

Klassisk muskelbils-uppgörelse. -67 Plymouth Belvedere möter -69 Chevrolet Chevelle.

Audi RS4 (?) som pep iväg förvånansvärt snabbt med hjälp av fyrhjulsdrift.

Camaro värmer däck.

Så här går det om man kör med för gamla däck –de får rynkor.

Brumeli-brum

"Om jag ger den en liten knuff så går den nog fortare"…

Jag är ingen raggare!

–Ska du ut och åka tillsammans med raggarna i helgen?
Jag stod vid kaffeautomaten på jobbet. Frågan var uppriktigt och allvarligt ställd, men det tog mig en liten stund att bedöma om arbetskamraten menade att förolämpa mig eller inte.
Han var bara nyfiken.
Det är lite lustigt. Idag vill såväl bankirer som lagerarbetare och pensionärer bli kallade för raggare.
–Det är nog så där lagom rebelliskt på något vis.


Jag var inte mer än 5 år när jag blev kallad för raggare första gången, och jag minns det tydligt. Hela familjen var ute och åkte i pappas -48 Buick Roadmaster Cabb. Den var världens häftigaste bil, och den var min pappas. Eller kanske var det just för att den var min pappas som den var världens häftigaste. Hur som helst. Jag och min lillebror satt i baksätet. Det var en man som vinkade till oss med käppen. Jag vinkade tillbaka. Sen såg jag att han såg arg ut. "Raggarjävlar" skrek han för full hals. Jag förstod inte varför han var så arg på oss. –Äsch, sa mamma, "bry dig inte om honom, han tycker bara inte om vår bil". Jag minns att jag hade väldigt svårt att acceptera händelsen. "Okay; han gillar inte en -48 Buick Roadmaster Cabb. Svårt att förstå, men han kanske är mer åt Chrysler-typen"? Att en vuxen man däremot svingar käppen mot, och svär åt, en familj på söndagsutflykt för att han inte tycker om deras bil, det var väldigt svårt att förstå för en 5-åring. Jag minns att jag tänkte att om jag skulle svära och skrika åt alla som körde fjollig bil så skulle jag nog bli väldigt hes. Dessutom beter man sig inte så hade min mamma sagt.
Nää, "raggare" kommer jag nog alltid att uppfatta som ett skällsord efter den händelsen.
Däremot har jag vänner som själva kallar sig för raggare och de är både driftigt och trevligt folk som jag gärna umgås med; undrar om man ska ta och åka en tur med dem i helgen…

Haveri

Fredagsbilen utgår denna vecka på grund av influensa.

Bakom en gammal verkstad…

Bakom en gammal verkstad någonstans mellan Karlstad och Arvika står en Saab 93B.


Saab 93 började tillverkas 1956. 
Modellen 93B med hel vindruta och självmordsdörrar tillverkades mellan 57-59. 
1959-60 tillverkades modellen 93F. Den känns enklast igen på att den har dörrar med gångjärnen i framkant.