Jag fruktar för mitt liv

Att Volvo inte är en pålitlig bil kommer väl knappast som en överraskning för någon, –men att den helt sonika försöker att dräpa någon har jag bara upplevt en gång förut.
Då var det en Volvo 164 som försökte strypa min dåvarande flickvän. Så här i efterhand verkar det trots allt inte ha varit en allt igenom dålig idé…
Hur som helst lossnade plötsligt spärren till sätesjusteringen och sätet åkte framåt så att den stackars flickan fick bältet hårt över halsen. Spärren till sätet gjorde plötsligt vad man förväntar av den och bältet gick inte att rubba eftersom det satt i spänn. Bruttan överlevde men glömde aldrig att min bil försökt strypa henne.

Nu är bilen en Volvo 745 Turbo Intercooler. En riktigt kul bil när den fungerar som den ska; vilket väldigt sällan händer.
Min sambo kallar den för vår insta-bil.

För en tid sedan stod jag vid en T-korsning och väntade på att en lastbil skulle passera. Ettans växel var ilagd och kopplingen nertryckt. När lastbilen närmade sig körde plötsligt bilen ut i vägen. Den hydrauliska kopplingen läcker inte så jag kan bara rubricera det hela som ren och skär ondska. Ett hårt stamp på bromsen räddade situationen.

Bromsen i sig är ett annat kapitel. Ibland går ABS-systemet in och släpper bromsen. Gärna när man kör nära något eller någon.

Sen är det ju dörren som är svår att stänga och ofta fastnar i halvöppet läge. –Irriterande tyckte jag förut.
Nu tror jag att det ligger en illvillig plan bakom.

Det senaste hände för några dagar sedan. När jag tog på mig bältet så rullade det bara upp sig igen. Konstigt tänkte jag och försökte trycka tillbaka fästet ner i låset.
Låset var borta.
Låset satt fast i fästet, som satt upprullat på bältet…

Min slutsats är att den kommer att försöka att knuffa ut mig i farten.
Jag håller hårt i ratten.
Be för mig!

Men snälla konstapeln, bältet sitter ju i låset.

Om att skilja äkta vara från replikor

Min sommar har varit helt fantastisk! Bl. a. har jag varit i England tillsammans med min bror. Vi besökte racingevenemanget Silverstone Classic och bodde hos vännerna Jocke och Crazy Caz. (Tusen tack för gästfriheten!).
På Silverstone fick vi lära oss hur man skiljer en äkta AC Cobra från en replika.
–Den som är äkta blir bulig.
Engelsmännen spar minsann inte på krutet ute på banan. Jösses säger jag bara!

Jolly good racing old chap!

Fyndet

"Det finns inget roligt kvar att hitta". "Ladufyndens tid är över". Man ser knappt ens en Amazon som står och dräller bakom en lada nu för tiden.

Sanningen är väl att det som man hittade förr i tiden var VW bubblor, Volvo PV, Oplar och kanske en och annan Rödmyra lättviktare eller en DKW Spånkorg, om man hade tur, fast det tänker man inte på i drömmens värld.

Jag själv får anse mig lycklig över att jag hann uppleva danska bilskrotar fulla av Morris Minor, NSU Prinz och Lloyd, samt inte minst A-Fordar! Fantastiska minnen så här 35 år senare.

Angående fynden så har vi väl bara bytt ut smygtittandet genom dörrspringor i gamla lador till dataskärmen där vi har e-bay, Tradera och Blocket. Om man tänker på det så har vi större möjlighet att göra fynd idag än för 40 år sedan, vi är bara fler som är med och bjuder på prylarna.

En negativ aspekt är att vi inte får den personliga kontakten med säljarna, och det är säkert därför som det dyker upp loppisar på snart nog varenda sidoväg under sommaren, men även här tycks folk veta att gamla bildelar är högvaluta. Döm därför om min förvåning när jag hittade en gammal skärm i metall-containern på den lokala återvinningsstationen. Först hade jag svårt att greppa situationen. –Det är långt dit ner, tänkte jag. –Det är förbjudet att stjäla återvinningsstationens skrot. –Hur gör man det utan att de lägger märke till mig. –T-Ford? –Vem kastar en sådan i dessa dagar? Jag tog upp telefonen och knäppte en bild medan jag funderade över möjliga lösningar. 

Utan att jag märkte det smög en man upp bakom mig och kastade en stor röd gräsklippare, i princip över min axel. –Swoosh. Med ett välriktat kast löste han problemet för mig en gång för alla. 

Vilken tur. Nu slapp jag förödmjuka mig själv i en sopcontainer.