Alla borde ha en motorcykel

Hösten lägger sig över landet som ett kallt, fuktigt täcke och kväver sommaren. Det är alltid lika deprimerande.

Då plötsligt, i måndags, blev det sjutton grader varmt och solsken. Jag förbrukade en del av min surt förvärvade flextid och åkte hem från jobbet mitt på blanka eftermiddagen, tog ut hojen och åkte en tur. Det är fantastiskt så upplyftande det är att bara åka en sväng på motorcykeln. Världen vore nog en mycket bättre plats om alla hade en...

Av ren nyfikenhet (och V8-abstinens) åkte jag sen och tittade på "dalarnas billigaste Camaro", en mattsvart sak som har varit till salu på Blocket ett tag. Vad för slags Camaro får man för 37.000 spänn idag? Den såg ju ganska skaplig ut på bilden på datorskärmen, men verkligheten var, som så ofta är fallet, en annan. "Folkracebil" var den första tanke som slog mig när jag såg den i verkligheten. Den stackars bilen har blivit "glad-svetsad" överallt av tjogvis av ägare under sina 35 år. Den var hemsk. Fel form på bakskärmarna, inga karossglipor som var lika hela vägen. Alla smådelar (som till exempel dörrlås) tycktes ha trillat bort under åren. Positionslampor saknades, trasigt... allt, inuti. och så vidare. Ett tag tänkte jag inte ens provköra eftersom jag hade tappat intresset för bilen, men jag var ju ändå där, så jag tog plats bakom ratten. 
Säljaren var en trevlig prick som uppenbarligen inte är helt bakom flötet när det gäller att få saker att fungera: För tusan så fint bilen gick på vägen. Plötsligt blev bilen inte bara komplett, utan även blank, rak och slät för mitt inre öga.  Det räckte dock inte på långa vägar för att övertyga mig att skiljas från 37 stora sedlar. Jag fick i alla fall en trevlig utflykt och mötte en intressant och trevlig likasinnad person. –En väl spenderad eftermiddag alltså.


Trevlig helg allihop