Om man ändå fick ha det så här hemma…

Gymnasieutbildningen som jag blev antagen till låg 600 kilometer hemifrån, så de problem som uppstod var jag tvungen att lösa själv. 

I slutet av det första läsåret blev jag och min studiekamrat vräkta från våra rum där vi var inackorderade. "För jag ska sälja huset" sa vår hyresvärdinna. 

Under följande år tog jag ibland vägen förbi min gamla bostad och hyresvärdinnans bil stod alltjämt utanför hennes hus, så avhysningen berodde troligtvis inte på att hon hade tänkt sälja huset, utan kanske snarare på att min kamrat glömt att vattna sina enda krukväxt under så lång tid att den tog eld när han fimpade i krukan. Eller kanske att han lämnade ett spår av snus efter sig vart han än gick. Eller att han försökte att smyga sig in genom värdinnans sovrum, mitt i natten, efter att han glömt nyckeln. Hon vaknade naturligtvis och hon var inte alls glad. 

Jag själv gjorde självklart aldrig något som kunnat uppröra henne.

Således hamnade jag i ett ännu mindre rum, ännu längre från centrum. Här skulle alla mina ägodelar få plats på några få kvadratmetrar. 

När jag, mitt i smällkalla vintern, fick fel på laddningen i min Saab tvåtaktare ställde dock Stig upp. Stig var en bilkompis till familjen och han bodde i närheten av min studieort. Pappa hade ringt och frågat om Stig kunde tänka sig att hjälpa en fattig student, och Stig sa att han kunde hämta mig efter jobbet följande onsdag. "Säg till grabben att ha ett laddat batteri så åker vi till en kompis som är bra på el" sa han. Efter skolan på onsdagen åkte jag raka vägen hem och bar in mitt dåliga batteri i det lilla studentrummet. Här hade jag laddaren på nattduksbordet och batteriet på en tidning på golvet. På kvällarna brukade jag sätta batteriet på laddning och runt tretiden på natten vaknade jag av att batterisyran kokade, dags att dra ur kontakten till laddaren alltså. Sommarhjulen till bilen förvarade jag mitt i rummet, den enda plats stor nog att rymma dem.

Om Stig ska ni veta att han hade ordning på grejorna. Alla verktyg rena och på sin plats. Tre veteranbilar, som han hade renoverat själv. Ny Volvo med jämna mellanrum. Prydligt hem. Bra jobb. Klädde sig i kostym, (som han lyckades hålla ren även om han pillade på gamla bildelar. Utan tvekan en slags superkraft). Kort sagt så ville jag inte att han skulle se det kyffe som jag bodde i. 

Jag var ute vid bilen då han dök upp för att hämta mig. "Jag ska bara hämta batteriet" sa jag, "strax tillbaka", och så skyndade jag mig in, men han steg ur bilen och följde efter. –Attans också. Han blev stående på tröskeln till mitt rum medan jag skruvade tillbaka hattarna på batteriet. Jag hörde ett kort "Hm" bakom mig. Han tyckte säkert att jag var en slusk. Jag vågade inte titta åt hans håll. "Sommardäcken på rummet…" sa han mest för sig själv. "Ja", sa jag ursäktande, "jag har liksom ingen annanstans att göra av dem", jag tittade upp från batteriet och såg hans ansiktsuttryck. Det var inte bistert och fördömande som jag hade förväntat mig, istället log han och sa med en drömmande suck: "Om man ändå fick ha det så här hemma". Vi skrattade lite och sen tog jag mod till mig och öppnade garderobsdörren så att han kunde se reservmotorn som skymtade nedanför skjortor och tröjor. Under en kort sekund stirrade han bara, sen gapskrattade han och klappade mig på axeln.

Vi monterade batteriet i bilen och åkte till hans kompis som lagade reläet i Saaben. "Nu funkar det igen" sa kompisen efter en stunds arbete. Jag grävde i fickan efter mina samlade likvida tillgångar och började fråga "Vad blir jag skyl…", men Stig föste vänligt ut mig ur garaget med kommentaren "Fattigvårdsstyrelsen hälsar och tackar". Kompisen nickade bara. Stig hade bestämt priset på tjänsten. Han var en vänlig själ med stor pondus och jag är glad att jag fick lära känna honom, men världen är inte riktigt lika varm sedan han flyttade in i det stora garaget i himlen. Hoppas att han har fått inreda som han vill ha det.

Miljödiesel är framtiden!

Miljödiesel är framtiden, eller hur?

I veckan har jag läst om hur Frankrike överväger att förbjuda dieselbilar. Pegga-dieselns hemland liksom. England har liknande idéer och Sverige hakar såklart på. Straffa miljöbovarna skallar ropen. Extra parkeringsavgifter för dieslar föreslår någon. Fråga mig inte varför, de gör väl ingen skada när de är parkerade i alla fall?

Redan i min barndom hade jag en tydlig bild av dieselbilar. De var lastbilar eller bussar, eller Nå'n trött Merca som inte gick fortare än 75 km/t. Den var dessutom alltid helt svart av sot på hela bakänden, och om pappa inte kunde köra förbi så tog det inte många kilometer förrän jag hade sprängande huvudvärk. Jag är ingen ivrig förespråkare av det bränslet.

Spola snabbt fram klockan till för tio år sedan och det var fortfarande en minoritet som körde diesel. Keps-och-träskor-folket; åkare, eller sådana som drömde våta drömmar om lastbilar och traktorer på nätterna. Eller norrlänningar med 15 mil till närmsta dagis, och tidningskiosken 30 mil åt andra hållet. Allt frid och fröjd alltså, förutom att glaciärerna börjat smälta. Som tur var så kom man på att etanol var svaret på allt. Här hade vi ett bränsle som funkade med befintlig teknik och som var nästan drickbart, förnybart och snudd på ekologiskt. "Åk en omväg när du ska hem från jobbet ikväll - för kommande generationers skull". Jag var skeptisk, men sällade mig ändå till skaran som ville/försökte köra på etanol. I ärlighetens namn ska väl erkännas att jag tyckte att det var spännande eftersom man kan köra med högre kompression när man tankar etanol…
Hur som helst var etanol mänsklighetens räddning. –Ända tills någon kom på att den faktiskt måste fraktas runt halva jorden i fartyg som inte gick på etanol, utan på ful-diesel. Dessutom görs etanol av mat, och det är omoraliskt att göra bränsle av mat när det finns folk som svälter. Bättre då att förstöra sin överproduktion av mat, för den kommer ju hur som helst inte de svältande till gagn. Synd bara att ingen hade tänkt på det där med frakten tidigare.

Plötsligt började vi överösas av argument för att köra Dieselbilar. Uttryck som common rail och partikelfilter nämndes i samma andetag som miljödiesel och snåldiesel. Plötsligt skulle vi bli kontinentala européer och köra runt i knackade och rykande dieslar, för miljöns skull, för om alla körde miljödiesel så skulle allt bli jättebra. Faktum är att dieselbilarna varken knackade eller rykte längre, och de gick riktigt bra fick jag lov att erkänna efter att jag fått låna en modern dieselbil.
Skatten gjordes om så att fler skulle ha råd och allt var frid och fröjd. Idag säljs det långt fler dieselbilar än vad det säljs bensinare, sägs det. En lyckad kampanj för miljön alltså.
När jag, för ett år sedan ungefär, fick veta att nya dieslar är så effektiva att de måste ha dieselvärmare för att värma upp kupéutrymmet så blev till och med jag intresserad. Man skulle kanske slå ett slag för miljön samtidigt som man skaffade sig en modern bil att skjutsa röven i? En bil med värme dessutom. 
–Men nu är alla som köpt en miljödiesel alltså plötsligt miljöbovar som förgiftar för andra eftersom de är så snåla att de bara tänker på sig själva*. Ska det vara så förbaskat svårt att mäta vad som kommer ut ur avgasröret på en bil?

Nu ska vi köra elbil allihop, och Tesla Model S är ju en av de snyggaste nya sedanerna som finns idag. Undrar bara när våra makthavare och "påverkare" kommer på vad batterierna består av.
Jag väntar nog med det köpet. Den kommer väl att bli straffbeskattad inom några få år.


Ha en trevlig helg och gör något kreativt i garaget. Det ska i alla fall jag göra.

*kommentar på bilforum.

Uppdaterat 2015-02-06: –Och där kom "Straffskatten". Var det någon som hade räknat med att statliga Vattenfall skulle ge bort sin ström för ett gott ändamål? 

http://www.bytbil.com/nyheter/5vvnpkyg/?cmpid=37

Uppdaterat 2015-02-10: Det är inte bara Vattenfall utan även Fortum som kommer att ta betalt för sin el. Gröna bilister säger så här:

– När marknaden mognat bör dock laddningen kosta pengar överallt, av precis de skäl kraftbolagen anger (att de har kostnader för el och laddstolpar reds. anm.), säger Johanna Grant, ordförande för Gröna Bilister. Gratis laddning kan dessutom uppmuntra till onödigt bilåkande. Det är en subvention som gör nytta på kort sikt. På lång sikt är det bättre att subventionera kollektivtrafiken än biltrafiken.

Jag häpnar över att Gröna bilister tycker att gratis el kan "uppmuntra onödigt bilåkande". Är det så illa att köra en utsläppsfri bil (om den är "tankad" med solenergi t ex) att det blir ett självändamål att hålla bilarna borta från vägarna? Då är det tydligen bättre att ha dieselbussar på vägarna än elbilar? Gröna bilister är nog "grönare" än vad de är "bilister" verkar det.

En bredare sladd

Närmar mig grindhålet hemma och drar som vanligt i handbromsen. Sladden blir lite bredare än beräknat men det är inga problem, jag låser bara hjulen och glider längs med vägen. "Krrr" –ABSen släpper bromsen och bakänden fortsätter att rotera ut. Jag släpper bromspedalen som ändå inte gör någon nytta och försöker att få bilen att rulla baklänges längs med vägen, men det är för sent. "BAFF" –Bilen gör, med ett modernt engelsk uttryck, en "face plant" i en snödriva. 

Förr-förra veckan åkte jag på en välsaltad väg och närmade mig ett trafikljus som slog om till orange. Bilen framför mig tvärnitade, så jag var tvungen att bromsa ganska hårt. ABS-systemet i min bil är lite harigt av sig och inte bara en smula över-nitiskt. Den släppte först bromsen på vänster framhjul och sedan lite käckt på höger, så att jag vinglade över hela körfältet. Det hela gick bra, men man får ju skämmas.

Säkringen till ABS-systemet sitter i sedan besiktningen, men nu kör jag inte en meter till innan säkringen är urtagen. Man får hoppas att elektroniken funkar bättre på nyare bilar.
Att köra min gamla Golf är ju som att köra körskolebil med dubbelkommando. Men en åkrädd passagerare. Som är blind. 
–För säkerhets skull.

Är det någon som har en PV till salu?

Det är mycket nu…

Det är mycket nu. Så mycket att jag har beslutat mig för att ta ledigt från bloggen en stund, för även om det fortfarande känns kul att sitta här och skriva, så är det så mycket annat "på gång" att hela situationen blir betungande. 

Ha en trevlig helg.

Själv ska jag beta av en punkt i taget på min "att-göra-lista".