Efter filmen "Citronträd och motorolja" (eller som den heter på originalspråk: "The worlds fastest Indian" –vilken utvecklingsstörd praktikant fick förresten översätta den titeln?) har tydligen Bonneville Speed Week fått ett betydligt uppsving i antal besökare, men även den beryktade "svansen" med busliv och tråkigheter. Det var i alla fall vad jag hade läst mig till; men inte heller här upplevde jag en bråkdel av vad man ser på träffarna i Sverige. Några öppna avgassystem och ett och annat däckskrik, men inga börnisar och ingen fylla att tala om. –Även om "riktig" öl fanns att köpa i stort sett överallt. Och bilarna som lät mycket var riktiga Hotrods, och inte pilsnerpråmar med trasiga ljuddämpare och högtalare på taket.
Man kan definitivt ha det sämre än att flanera runt med en bira i näven och kolla på balla bilar under en ljum sommarnatt.
Det är inte utan att man längtar tillbaka när det blåser snålt runt knutarna och bruksbilens rutor måste skrapas var morgon…
A-Ford med sidspis, pilsner och shorts.
Trettiotvåa Roadster i underbart slitet skick
–Och en väl insliten Tudor
Denna såg däremot ut att vara patinerad med avsikt
Trettitrea Coupé lämnar parkeringen.
När racingen börjar tidigt nästa morgon går även de tuffaste av hotrodders till sängs tidigt…
-36:a custom med Y-block V8
Trettiotvåa femfönsters coupé med kort fjädringsväg
och en Trettiotvåa Victoria
Skön custom! Började troligtvis livet som en 1949-1952 Oldsmobile eller Pontiac. (Chevrolet från de här årsmodellerna hade delad vidruta)
En lowrider sträcker på sig för att bättre kunna se sina anfäder
En Panhead i helrätt stuk dundrade in på parkeringen där vi stod
En lortig trio Fordar som det skulle vara svårt att välja mellan…
Ole, dole, doff…
Skapligt nergeggad trettiofyra Coupé med "Bonneville-chop".
T-Ford "jalopy" tvekade ett tag innan den gav sig ut i den snabba moderna trafiken.
Trevlig helg alla fredagsbilister!
Gulp! Mycket Fredagssmaskens idag.
SvaraRadera