Hur kan det komma sig att man kan traska fram och tillbaka på Hot Rod utställningar och se en massa trettiotvåa Ford roadsters utan att höja ett ögonbryn, och sedan falla totalt i trans över en speciell bil. Den är ju egentligen lika som de andra, eller…?
På en jättestor bilutställning (ja, ja… jag tjatar, men jag har så innihelsike med bilder därifrån) så blev jag stående framför denna bil, En helt vanlig traditionell trettiotvåa highboy, och –ja, det var ett mysterium tills det gick upp för mig att jag har läst om bilen i en tidning och att den har en massa små, små ändringar i karossen, som att pressningarna runt bakhjulen har kapats loss och roterats lite för att accentuera bakhjulets form, och så vidare.
Det som man först lägger märke till är dock gälarna på ovansidan av huven och vindrutans lutning.
Detta är Alan Johnsons bil och den är bara helt "rätt" på alla sätt. Den får mig att också vilja ha en 32'a. Den har "Det". MUMS!
Min egen bil fick nya grenrörspackningar, spännringar (mellan motor och grenrör) och ett glidrör (mellan grenröret och avgasröret), förra helgen. Jag och sonen skrapade och tvättade alla anliggningsytor och den blev så tät att man nu kan höra allt annat slammer från motorn. Alla delarna inklusive porto och förpackning kostade 350 spänn, och då hade jag ändå beställt de dyra kopparpackningarna.
Trevlig midsommar, och kom ihåg: Blanda bara bilkörning och alkohol om du har bytt packningar i förgasaren. Kork tål nämligen inte etanol.
Du, den där 32an är helt underbar!!!
SvaraRadera