Fyndet

"Det finns inget roligt kvar att hitta". "Ladufyndens tid är över". Man ser knappt ens en Amazon som står och dräller bakom en lada nu för tiden.

Sanningen är väl att det som man hittade förr i tiden var VW bubblor, Volvo PV, Oplar och kanske en och annan Rödmyra lättviktare eller en DKW Spånkorg, om man hade tur, fast det tänker man inte på i drömmens värld.

Jag själv får anse mig lycklig över att jag hann uppleva danska bilskrotar fulla av Morris Minor, NSU Prinz och Lloyd, samt inte minst A-Fordar! Fantastiska minnen så här 35 år senare.

Angående fynden så har vi väl bara bytt ut smygtittandet genom dörrspringor i gamla lador till dataskärmen där vi har e-bay, Tradera och Blocket. Om man tänker på det så har vi större möjlighet att göra fynd idag än för 40 år sedan, vi är bara fler som är med och bjuder på prylarna.

En negativ aspekt är att vi inte får den personliga kontakten med säljarna, och det är säkert därför som det dyker upp loppisar på snart nog varenda sidoväg under sommaren, men även här tycks folk veta att gamla bildelar är högvaluta. Döm därför om min förvåning när jag hittade en gammal skärm i metall-containern på den lokala återvinningsstationen. Först hade jag svårt att greppa situationen. –Det är långt dit ner, tänkte jag. –Det är förbjudet att stjäla återvinningsstationens skrot. –Hur gör man det utan att de lägger märke till mig. –T-Ford? –Vem kastar en sådan i dessa dagar? Jag tog upp telefonen och knäppte en bild medan jag funderade över möjliga lösningar. 

Utan att jag märkte det smög en man upp bakom mig och kastade en stor röd gräsklippare, i princip över min axel. –Swoosh. Med ett välriktat kast löste han problemet för mig en gång för alla. 

Vilken tur. Nu slapp jag förödmjuka mig själv i en sopcontainer.