Utkastad

Jag har inte blivit utkastad speciellt många gånger. Personligen vill jag tro att det beror på att jag är så himla skötsam. Icke desto mindre kommer jag att tänka på två gånger som jag har åkt ut "med huvet före".

Jag och ett par polare, vi kan kalla dem för Peter och Finn, fann oss stående i en smörgåsbar en tidig morgon efter en alldeles särskilt fuktig djupdykning i stadens nöjesliv. Peter hade bestämt sig för att det enda som kunde stilla hans fyllehunger var Pommes frites. Nu var vi ju som sagt på en smörgåsbar, så några Pommes frites kunde han inte få. Det hela slutade med att Peter tappade balansen och föll igenom glasdisken där alla smörgåsarna låg. Jodå; vi blev handgripligen utkastade alla tre.

En annan gång var på AB Svensk Bilprovning. Jag skulle besiktiga "Bruno", min Saab V4 -76. 

Som ett designexperiment hade jag dolt allt som hade andra färger än gult och svart. Eller gult, förresten. Jag lackade bilen med grå primer i vilken jag blandade en slatt bryt-gult. Jag tänkte att det skulle bli lite ljusgult. 

Det blev det inte. 

Den ganska motbjudande färgen fick smeknamnet "Militär-pastell".

Hur som helst. Fjädrarna fram kapades. Runda strålkastare från en Volvo 140 svetsades fast bakom rökfärgad plexi. Bakskärmarna svetsades och moldades och bakljusen tunnlades. Sen gjorde jag täckplåtar som jag placerade över bakljusen. I täckplåtarna borrade jag en massa hål i olika storlekar. Fram placerade jag blinkers och positionsljus inne i motorrummet och borrade en massa hål i fronten där ljuset kunde slippa ut. Det hela funkade faktiskt betydligt bättre än vad man kan tro. 

Jag hade lusläst lagen och hävdar fortfarande att det hela var lagligt, om än okonventionellt. (Jag hade skruvat bort plexin som täckte strålkastarna när jag åkte till besiktningen). Två snygga lampor från en skrotlåda blev nummerskyltsbelysning bak. Borttagna stötfångare och en läderrem över huven kompletterade bilen. De fullmoon-navkapslar som var planerade blev tyvärr aldrig inköpta. 

En ung besiktningsman kliade sig i bakhuvudet och sa att "det här kan jag nog inte godkänna, bakljusen ska synas i 80 grades vinkel". 

–Det gör de, sa jag, fast det lagkravet gäller från åttiosex års modell och detta är en sjuttiosexa. 

"Nja jag vet inte…" 

Jodå, sa jag. –Jag vill påstå att alla modifikationer är helt lagliga. 

"Jag måste nog fråga…" sa han och vände sig till vad jag tror var stationschefen. "Hörrö, vad tror du om…" och där avbröt han sig. Resten hände som i slow motion. 

Den äldre mannen vänder sig mot oss. Mungiporna dras nedåt. Ögonen spärras upp. Han drar ett andetag som kunde sugit luften ur däcken. Blodådrorna på halsen spänns ut som hydraulslangar och pumpar blod till ansiktet som skiftar färg till bromsljusrött samtidig som han börjar skrika. Jo, han skriker så till den milda grad att den kvinna, vars bil han håller på att besiktiga, skyndar sig till motsatta sidan av sin bil där hon faktiskt hukar sig så bara ögonen sticker upp över framskärmen! Hans utbrott avslutas med att han pekar på portarna och vrålar UT! UT! UUUT!

Den unga killen skyndar sig att släppa ut mig och skriver ner alla bilens modifikationer på ett papper. Jag ledde nog den månadens "poängjakt" hos SBP.

På vägen hem blir jag stoppad av polisen. Konstapeln tar mitt körkort, backar sen ett steg och tittar på bilen. Sen gnider han faktiskt händerna mot varandra och han ler medan han säger "Det här blir dyrt det!"

När han får reda på att jag faktiskt är på väg hem från besiktning, och att åkturen är helt laglig brister det för honom och han kastar in körkortet genom fönstret medan han skriker att "NU ÅKER DU RAKA VÄGEN HEM OCH BYGGER TILLBAKA TILL ORIGINAL OCH SLUTAR MED DE HÄR JÄVLA DUMHETERNA". Han håller armen rakt ut och pekar framåt vägen, på samma sätt som besiktningsmannen gjort. 

Vem vet. De kanske var bröder? Eller sammanboende?

Väl hemma tar jag bort täckplåtarna för bakljusen, packar bilen och åker till Danmark där jag ska börja en utbildning nästa dag. Norr om Jönköping går det hål i främre ljuddämparen och avgaserna drar in i kupén. Jag måste köra med rutorna nere i hällande regn. Jag är stelfrusen när jag kör av färjan i Danmark. Där stoppar tullen mig för att min bil "låter trasig". De låter mig inte köra vidare förrän jag drar en halvsanning om att jag ska till min flickvän vars far har bilverkstad. När jag börjar skolan sitter jag fortfarande och huttrar i ett hörn och skulle vara förkyld i två veckor.

Fan va jobbigt det är att vara kreativ. Varför kan jag inte bara nöja mig med att sitta och dricka öl och titta på sport på TV'n som alla andra…

Fast å andra sidan är det ju något av en merit att bli utkastad från Svensk Bilprovning.

Trevlig helg!

Bucklan på fronten blev av ett extra långt och högt hopp över krön. 

Preskriberat vid det här laget som tur är.

Ingen finish. Här snackar vi glad-svetsning när den är som bäst!