fredag 22 februari 2013

Speed Weekend 2013

Rikspolischefen Bengt Svensson säger att om man (även) bötfäller de som kör mellan sex till nio km/h för fort kommer medelhastigheten sjunka och olyckorna minska. 
Personligen så uppfattade jag uttalandet som "om man bötfäller de som kör mellan sex till nio km/h för fort kommer intäkterna att öka". 
Inte för att det spelar mig någon roll. Jag kör alltid nitti på nittiväg. Jojjomen. Oavsett om det är den nya firmabilen med elektronisk säkerhet och färska däck, på en slät och fin väg, en ljus sommarnatt när det inte är annan trafik ute. Eller en Golf med bromsar som drar lite olika varje gång. På samma väg, fast på vintern, i dimma och mörker, på svart-is, på gamla torra friktionsdäck. Det som står på skyltarna styr hur fort jag kör. Jag är nämligen en ansvarsfull individ jag! 

Som motpol till detta finns Speed Weekend på Orsasjön. Där handlar det om att köra så fort som möjligt och böterna betalas i förskott. Anmälningsavgift heter det visst. Jag var där som åskådare. Igen. Men jag är sugen på att dubba-upp något och medverka bara för att kolla hur fort man kan köra på is. Motorcykeln behöver i och för sig bara ett par dubbdäck, men jag är för harig för att köra hoj riktigt fort. Speciellt på is. Bil är mitt föredragna fordon i dessa sammanhang, men mina bilprojekt tenderar att växa och ta mer tid än vad jag har att lägga ner. Nåväl. Jag säger som förra året: "Det är ju ett helt år till nästa tävling, jag har massor av tid att fixa något riktigt kul och snabbt". 
Nästa år. 
Då ska ni få se…




Full fart över knölig sjöis, sittande på pungen. Inte bekvämt, men tufft.


Jag har också haft en Polo. Min hade ovanan att tappa kylarslangarna efter fjärde fullgasväxlingen. Då gick det i bästa fall hundra. Denna körde 266 i snittfart.


Kawa med dubb. 


167 i snitt.


En Olds kom upp i 164 i snitt. Tack vare fullmoonkapslarna såklart.


Orsa ice-flats.


Aha! Nu förstår jag varför folk kastade sitt skräp på "backen".


Spark med jet-motor. 91 km/t känns nog väldigt fort på en spark.


Inte ett enda friktionsdäck så långt ögat kunde nå.


Sporthoj parad med flakmoppe verkar väl inte som århundradets idé. Körde ändå 145 km/t. 



Sonen får torrbryta Guzzi-trike.


Fordonet som avslutar alla snöskoter-diskussioner vid fikabordet. Skopper? Chooter?


Vänta lite… Det är något som inte stämmer med denna bild. Hur gick det där till?


Spark med pulsjetmotor. Tror att den åkte runt 150 blås, och den lät väldigt mycket medan den gjorde det!


Harley Davidsson med titan-ram och dubbla pulsjetmotorer. 
Vissa idéer är bättre än andra, men för det mesta brukar man hinna nyktra till innan det gått så här långt. 



fredag 15 februari 2013

Vintermekning

När jag var i Kalifornien i Januari 2011 träfffade jag en man och hans femtiosjua Ranchero. Han hade berättade att han hade haft denna bil riktigt länge och hade bland annat kört dragracing med den. De uppkapade bakre hjulöppningarna skvallrade fortfarande om den tiden. Bilen var utrustad med en FE-motor om jag inte minns fel. –Men nu har jag gjort i ordning den och har den som "finbil" berättade han. "Jag har gjort allt jobb själv, till och med lacken" sa han med stolthet i rösten. "Det var drygt"! –Varje dag efter jobbet rullade jag ut bilen i solen, öppnade en pilsner och slipade, och lackade, och slipade, och lackade… Han himlade med ögonen och sa "puh"; fast på engelska förstås.
–Ja, sa jag. Jag förstår. Vi har det precis lika i Sverige, fast där fryser vi dessutom medan vi jobbar.
Han kliade sig på hakan, skrockade lite och sa att: Hmm, det kanske inte var så himla drygt trots allt.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jo förresten: Jag har bytt startmotor på min Ranchero. Utomhus. Det var minus 17 grader den dagen. Den startade ändå inte.



fredag 8 februari 2013

8.e Februari

Mina elektroniska apparater har slutat att prata med varandra, och jag är inte typen som sitter och joxar med datorer, telefoner och USB-minnen för skojs skull. Garaget lockar mycket mer för tillfället, och dessutom är hela gården full av snö.

Denna länk vill jag dock dela med mig av. En mycket bra beskrivning av snart den enda motorsport i sverige som ger en ljudupplevelse. Tack och lov för att dragracing inte är ljuddämpad!

http://www.youtube.com/watch?v=cTMN_KobQF4

Trevlig helg!


fredag 1 februari 2013

AB Svensk bilprovning:2

Under förra våren träffade jag en glad man som stolt berättade att han köpt en "riktig värsting" till -64 Galaxie. –Är det en 427/manuell sa min mun innan hjärnan hunnit formulera frågan. Näärå, sa han. Manuell är den, men "bara" en tre-nitti. Dock den vassaste versionen med 330 hästar. Detta är tydligen en bil med en något tvivelaktig historia, på så sätt att en tidigare ägare använde den till att smuggla sprit med. En rolig anekdot som verkar vara bekräftad. 
Bilen är importerad från USA och nu skulle den i alla fall besiktigas, men se; det gick inte. Bilen har nämligen fått ett insug med tre tvåportsförgasare och några extra krom-bitar. "Den här är trimmad" sa besiktningsmannen bestämt och krävde intyg på att effekten inte överstiger 330 hästkrafter. Nåja, sa ägaren, även om förgasarna skulle ge lite mer effekt så är det ju i alla fall inom marginalerna. –Om man får trimma 20% utan att man behöver registreringsbesiktiga så kommer man ju upp i 396 hkr och det har den ju i alla fall inte! 
Det här resonemanget gjorde verkligen inte saken bättre och nu fick ägaren veta att i en så gammal amerikansk bil krävs skivbromsar både fram och bak om effekten närmar sig 400 hkr… 

Förvisso ett ganska sunt resonemang. Man vill nog gärna ha bromsar som är lite bättre än original om man ska stanna från överljudshastigheter, men skivor fram och bak Även modellen med 427-motorn använde trumbromsar, och den hade ändå 425 hkr. Original.
–Näää, det där med att stanna var nog inte jätteviktigt på sextiotalet.

Å andra sidan så fanns det faktiskt en handfull Galaxies med skivor fram. De Holman & Moody -preparerade bilar som tävlade på bana i Europa hade 12-tums (!) skivor. Likadana som på Ford GT40, men det är väl knappast något som besiktningen räknar med att hitta under en gammal amerikanare…

Obekräftade uppgifter säger dessutom att några Galaxies med 427 SOHC -racermotorn hittade ut på allmän väg, och den motorn presterade över 600 hkr. 

Nåväl; bilen blev inte besiktigad eftersom den var trimmad. 
"Jag borde väl ha anat oråd när det stod en kille och grät vid en Cadillac utanför besiktningsstationen" sa ägaren. 
Sen då?
Jo, ni vet: Planera datum med kompisen som har körkort för att få dra släp med stor bil på. Ta hans lediga dag i anspråk, kanske efter likvid övertalning (?), hyra av släp, ta ledigt från jobbet. Släpa bilen till effektmätning, få intyg, åka hem igen med ett papper som har kostat norr om 3000 spänn. Och sen boka ny tid på besiktningen, –där bilen gick igenom med blankt papper. Besiktningsmannen ville inte ens se på intyget…

Slutet gott, allting gott. –Fast dyrt och omständigt. Det påminner mig om den gamla sanningen att närhelst någon ges mandat att bestämma över någon annan så går det käpprätt åt helsike.

Trevlig helg och tappa inte sugen.


Inte en sextiofyra, men väl en sextiotrea Galaxie fångad i flykten på Silverstone. 


En till. Fränt att se fullstora bilar köra riktigt fort.


Om man hittar en sådan här i dåligt skick så kan man ta bromsarna till sin Galaxie…


Tre GT 40 på fullgas, på samma bild. Det händer inte ofta.