torsdag 25 november 2010

1960-tals Design

Jag hittade en bild av en Vauxhall XVR och den fick mig att dra paralleller till andra GM-designer från ungefär samma era. Holden GTR-X ”såg likadan ut” i mitt minne, men hör helt klart till en ny formgivnings-era. Jag tycker ändå att den borde få umgås lite i detta sällskap, men vi börjar med en Pontiac.




PONTIAC






1964 Pontiac Firebird Banshee XP-833. Två körbara prototyper gjordes. En silverfärgad coupé med rak 6.a och en cabb med v8. Båda finns kvar idag. John DeLorean krediteras för designen. Lades ner för att den ansågs kannibalisera på Corvette.




VAUXHALL






1966 Vauxhall XVR.  Tre prototyper byggdes. 4-cylindrig Motor från Vauxhall VX 4/90 och individuell hjulupphängning. Skivbromsar på alla fyra hjul.
Wayne Cherry krediteras för designen. På andra ställen krediteras David Jones. En finns kvar, och om jag inte missminner mig så ”hittades” den i en av Vauxhalls lagerbyggnader för bara några år sedan…

Tyvärr blev ju inte denna bil annat än en designstudie, men fälgarna inspirerade tydligtvis de som gjordes till Firenza Droop Snoot och Sportshatch i början av 70-talet. Eller vad tycker ni?



HOLDEN





1970 Holden GTR-X. Tre Prototyper gjordes. En har överlevt till idag. Motorn var 6-cylindrig och kom från den då helt nya Holden Torana XU1 (Vilken händelsevis baserades på Vauxhall Viva HB). Växellådan var en tätstegad 4-växlad M21, lika som satt i Amerikanska Corvette. Skivbromsar på alla fyra hjul. Vikt 1043 kg. GM-Australien sade sig ha för avsikt att producera bilen i en begränsad upplaga, men projektet lades tyvärr ner.
Lägg märke till hur stripen på sidan går upp och möter bakljuset.



OPEL



Under den här tiden var det lite snack och mycket verkstad i Tyskland och 1968 lanserades Opel GT’n. Inte lika extrem som de andra experimentbilarna; men vilken var det som klarade sig ända till produktion!

Denna är nog en prototyp. Lägg märke till den smala blinkers-lampan fram, den konvexa bakluckan och avsaknaden av spoiler bak. 


Dessa tre är visst prototyper, men ta mig inte på orden för min tyska är inget vidare… 




1968 års Corvette ska naturligtvis visas här. För jämförelsens skull. Denna modell har en riktigt extrem form för att vara en produktionsmodell. Lägg märke till att denna lanserades samma år som ”kopian” Opel GT.



Ha en trevlig helg och försök att få lite smuts under naglarna.




torsdag 18 november 2010

Kei-car

Under veckan som passerade råkade jag gå vilse på internet. 
Hur skulle jag annars förklara detta…


Att det är trångt i storstäderna vet vi väl redan, och att Tokyo är extremt är också väl känt. Japanerna har till och med en klass av bilar som de kallar för "Kei-cars", extremt platsbesparande bilar med pyttemotorer. Typ 600cc. Dessa åtnjuter vissa förmåner i trånga japanska städer. Förmåner som existensberättigande.


När jag såg dessa skrattade jag för mig själv och tyckte att "visst var det lite kul". Men sen började jag fundera.
–Varför? 


Om du hemskt gärna vill ha en Dodge A100, men lagen föreskriver att du bara får ha en bil som är hälften så stor så kan jag förstå det (förutom att om det var jag så skulle jag flytta). 


Om man ändå åker Nissan Micra till jobbet så kan man lika gärna åka i en som är lite ball. (Kan en Micra vara ball?).


Sen började jag jämföra med Austin/Morris/BMC Mini, som ju faktiskt är en riktigt tuff liten bil, och då bestämde jag mig för att dessa småbilar faktiskt är tuffa. 
–om än på ett utvecklingsstört sätt.


Finn fem fel

Custom Micra…

Detta lär jag få äta upp; men det ser ju nästan lite mysigt ut.

Renault 4L woodie?

Precis en så'n hade jag på sjuttiotalet...



Cheva Suburban?


Perfekt fordon att hämta delar med. Förutsatt att man håller på med mopeder.



Dodge A100, eller?

Mindre övertygande vinkel.

Partybuss, om man bara har en kompis.

Praktisk om man är rättroende och ska ta den smala vägen.

Inte lika,lika när man ser båda samtidigt.

Som att vara inuti en apelsin.




Mer information, för den som kan språket, på: www.blow-net.co.jp


torsdag 11 november 2010

Det var bättre förr?

Under sextiotalets mitt blev det mycket populärt med dragracing i USA, och biltillverkarna var inte sena att haka på trenden. 
Om du redan har tänkt på en bil så är det antagligen Nå'n Plymouth eller Dodge i polkagrismålning eller Ford Fairlane "Thunderbolt". 


Året är 1964.
På de ovala banorna körde Ford sina Galaxie's med 427 cui motorer, men på "strippen" behövdes lägre vikt. 
–Så praktiskt då att man hade en liten pensionärsbil i sin produktportfölj. Ford Fairlane fanns med V8, men hade ofta en rak sexcylindrig motor. 
Att trycka ner samma 7 liters V8 som man använde i den stora karossen på ovalbanorna, i en liten Fairlane var naturligtvis inte gjort i en handvändning, men icke desto mindre en förträfflig idé. För att ytterligare skaffa sig ett övertag inom dragracingen gjordes motorhuv, dörrar och framskärmar i viktbesparande tunn glasfiber. Stötfångarna pressades i aluminium istället för stål och alla rutor utom vindrutan gjordes i Plexiglas. Resultaten lät inte vänta på sig och bilarna var mycket framgångsrika. Endast 100 stycken tillverkades och de som finns kvar är idag eftertraktade samlarobjekt.


I den bistra verklighetens nutid kämpar många biltillverkare för överlevnad. Chrysler har till exempel nyligen blivit uppköpt av… Fiat! 
Därför är det mycket överraskande att Chrysler presenterar en Challenger med V10-motor på 512 kubiktum!
–Och inte bara det! Med denna modell slipper du dessutom trivialiteter som värme, ac, underredsmassa, baksäte och vindrutetorkare. Däremot får du 2-växlad automatlåda, stel bakaxel, lättvikts säten och rutor i… du gissade det: Polykarbonatplast, även känt som Lexan. (Lexan är segare än Plexiglas och splittras inte vid olyckor).
Mitt i denna bistra fordonskris vräker alltså Chrysler ut en ren dragracingbil, direkt från fabrik! Prislappen är ganska saftig med 85,512 dollar, men det finns bara tre tillbehörspaket till den. Paket 1: 8-punkts störtbur, 6-punkts säkerhetsbälte och fönsternät för 7,950 dollar. Tillbehör 2: dekalkit. Tillbehör 3: Andra färger.


Min skulle vara vit med polkagrismålning.



Det går knackigt för Chrysler. Det är nu som vi måste ta vårt ansvar och stödköpa lite.


Mer information finns här: http://blog.chryslerllc.com/blog.do?p=entry&id=1186



Thunderbolt… Ytterligare presentation överflödig.


Vem hinner först till Gränna…

 Fotnot: Både Lexan och Plexiglas är varumärken och därför fel att använda som benämning på ett material. 
Korrekt benämning är: Lexan – Polykarbonat. Plexiglas – Polymetylmetakrylat.

torsdag 4 november 2010

A-Ford

I denna vecka har jag monterat en ny kylare från Brassworks på A-Forden. Den passade inte. Lyckligtvis hade jag ett keramiskt slipstift i garaget. Tyvärr hade jag bara ett…
–Men rundfil är ju ett underskattat verktyg, och traditionella åkdon kräver traditionella metoder, så efter en timmes filande passade alla hål och kylaren blev monterad. Jag vill passa på att fira detta historiska ögonblick med att visa några bilder på A-Fordar som har fångat mitt intresse den senaste tiden. 
Håll till godo och trevlig helg.


Ut med det gamla…
Det där lät inte helt rätt i sammanhanget.

Se så nytt och fint. Jag får tvångstankar om att måla en stor, vit siffra här. Jag ska provköra så fort tvångstankarna går över. 
Puritanerna ser att kylflänsarna sitter för tätt och inte har rätt form. Jag när dock en förhoppning om att denna kommer att kurera gamlingens inkontinens.


Lite choppad… eller? Stötfångare och grill från -32 Ford. Plåtfälgar med Mercury navkapslar. Mums!

Vita däckidor skämmer inte modellen, men ger ett snällare utseende.

Dodge Lancer navkapslar och -50 Pontiac baklyktor ger ett helt annat utseende. Årsmodellen på karossen är 1928-29 till skillad från de andra som är 1930-31

Vinterbil d. Ser coolt ut…

Nyare ekerhjul och sidventils V8. Hmm. Tål att tänkas på.

…och till slut Chris' A-Ford. Detta är en bil vars uppbyggnad jag har följt på ett internetforum. (hur lyckas folk göra en bil klar och dessutom samtidigt sitta och berätta om den på internet?) Den blev nyligen till salu och det till ett ganska rimligt pris. Tyvärr stod den på andra sidan planeten Tellus, i Washington state närmare bestämt. Just nu guppar den antagligen på ett stort, stilla hav på väg till Australien!
Lycklig färd lilla Ford.