Hjärtstillestånd

Hjärtstillestånd har något svårt latinskt namn som jag inte minns, däremot minns jag känslan av det.

Nu var det väl inte så allvarligt; mer som att hjärtat glömde att slå ett par slag eftersom jag var upptagen på annat håll, så att säga.

Orsaken är den gamla vanliga:

Där satt jag i godan ro och läste annonser på internet: Austin Mini, Jensen-Healey, Frogeye Sprite, Intermeccanica Italia, INTERMECCANICA! 

Jag läste annonsen några gånger och kände hur en märklig, lite obehaglig, känsla spred sig i kroppen. Jag tittade upp från annonsen och kände efter… Visst ja, –andas. In-ut, in-ut… sådär ja.

Intermeccanica var ett Italiensk företag som 1959 började med att göra trim-prylar och sedan utvecklades till biltillverkare. I början gjorde man några obskyra småbilar men 1961 tillverkades den första Apollo GT, en riktigt snygg bil. 101 stycken gjordes. Drivlinan köptes från Buick och karossen var i stål förutom på prototypen som var i aluminium. 

En gul och svart Apollo GT hade en framträdande roll i en Herbie-film. Jag minns den som om det vore igår.

1965 Byggdes den första bilen som gick under något av namnen Italia, Torino eller Omega. Dessa fanns som både cabb och coupé och var, föga förvånande, avsedda för den amerikanska marknaden. Tydligen råkade man i några tvister om rättigheter till de olika namnen och några amerikanska samarbetspartners dök upp och försvann och tog namnen med sig. Bilen var designad och byggd i Italien och fortfarande baserad runt amerikansk mekanik. Både Chrysler och Ford fanns representerade under dessa vackra karosser – och här fanns nu en till salu. Billigt. 

Såklart att hjärtat stannar lite.

Handknackad Italiensk sportbil för 16.748 spänn någon? 

Med lite tur är det motor och växellåda som saknas. Jag har inte vågat ta kontakt med säljaren. Ännu. Tänk om…

Trevlig cabb, dock ej bilen i annonsen.

Tak är ju inte fel på våra breddgrader. Mums.

 

Apollo GT'n från Herbie-filmen. Man måste erkänna att Italienare kan det där med design.

Sport-rod

Det har snöat här. Snön smälte inte när den träffade marken. Världen blev vit.


Alltsammans var lite snopet för mig eftersom jag fortfarande åker på Ryska säkerhetsdäck med hemligt mönster. Däremot blev jag förvånad över hur (relativt) bra grepp gamla, hårda, blankslitna sommardäck trots allt har på snö och is, även om motorn gick ner på tomgång när jag växlade ner i en nedförsbacke...
–Kom igen nu: Håll inte mina dubbdäcksinlägg emot mig. Schyssta 'rå.


Ungefär i samma veva som snön yrde omkring i gatlyktornas sken här hemma damp det ner ett mail från en kompis i Kalifornien. Han hade varit på "Cruise night" och skickade lite bilder, bl a dessa på den röda Austin Healey 100'n. Jag föll pladask. Austin Healeys "stora" sexcylindriga sportvagnar är underbara. Man sitter lågt och spartanskt. Vinden i håret, flugor mellan tänderna och öronen fulla av sexcylindriga toner. Just denna sexa drar lika jämnt från vilka vartal som helst och har ett väldigt karaktäristiskt "snarkande" ljud då man släpper upp gasen. En helt och hållet underbar bil.
Dessa sexcylindriga modeller heter 3000 eller 100/6. Bilen på bilden är troligtvis en "100" och föddes i så fall med fyrcylindrig motor. Denna modell är trots sin brist på cylindrar min favorit eftersom den har den snygga solfjäder-formade grillen, den korta sittbrunnen och... en vindruta som kan lutas. Den är bara sååå fantastiskt läcker.


Just detta exemplar är utrustat med V8, under ett plexiglas-scoop, med fyra stå-Weber och en kromad störtbåge, ratt från en tidig Corvette och några extra mätare i brädan. Självklart har den manuell växellåda som sig bör i en sportbil.
Sportbil förresten, detta är det bästa av två världar: En underbar blandning av sportbil och hot rod. Min impulsiva högra hjärnhalva skriker: VILL HA och min analyserande vänstra hjärnhalva vrålar: JAG OCKSÅ!


Någon som har en Austin Healey 100 till salu? Vintern är lång och och har just börjat. Ett litet projekt till borde man väl hinna med innan våren!

Joint venture

I denna vecka har jag och brorsan har slagit våra kloka (nåväl) hufvuden ihop och skapat en liten översättning av moderna tekniska termer. Ni hittar den på hans blogg:


http://blogfink.blogspot.com/


Dessutom visar jag en motorcykel som måste ha varit något helt banbrytande då den byggdes. Hatten av för visionären Mr Courtney.

Art Deco Henderson

Under en promenad på internet råkade jag snubbla på denna bisarrra skapelse.

Den blev ursprungligen byggd av O. Ray. Courtney 1936 och är baserad på en 1930 års Henderson KJ. Frank Westfall från Syracuse äger den i dag och den är helt renoverad. Hojen är fullt fungerade, men mer information fanns tyvärr inte att läsa om den.

En sak är säker: Framtiden var mer spännande förr.

Håll till godo och trevlig helg!

Inte så tokig i standardutförande heller!

Man skäms ju nästan

Jag tittade i körjournalen igår. Jag har kört slut på bensin för 3.000 spänn i A-Forden under sommaren. Jag har haft den som pendlarbil vid uppehållsväder.
Det var väl investerade pengar och; nej, jag vet inte hur mycket den drar per mil. Däremot vet jag att den ger många smil per mil, och det är huvudsaken. Tänk om alla gjorde något roligt med bensinen!


Det börjar bli kallt om morgnarna nu. Det är den där tiden på året när jag brukar börja titta på nya bilar med lång garanti. 
Det vore bara lite trist att betala hutlöst mycket pengar för något som man egentligen inte vill ha. Då kommer min son till min räddning. "Den är ju inge' tuff pappa" säger han, och därmed kan jag lägga ner de planerna ett tag till. Skönt att man har folk runt sig som vet var de står och som står för sina åsikter. 


Jag träffade en bekant idag. "Jag har köpt en ny bil" sa han. "Jaha? –Var det något fel på den gamla?" sa jag. "Styrväxeln läcker och ABS-enheten har gett upp" sa han. "Verkstaden gav mig ett uppskattat pris på mellan trettio- och fyrtio tusen för reparationen, så det var ingen idé, –jag köpte en ny bil". 
Trettio-fyrtio tusen!!! 
–För en packbox och en miniräknare… 
Det mesta var förstås arbetskostnad, och det blir ju inte billigare av att de felande komponenterna sitter monterade inuti större, dyrare komponenter som inte kan repareras. Dessa komponenter sitter i sin tur inuti andra komponenter, lite som de där Ryska dockorna ni vet, fast krångligt.


Appropå det fast alldeles tvärt om:
En av de första reservdelarna som jag skaffade till A-Forden var ett tändningslås. Hittade ett direkt hos en av de stora A-fordsleverantörerna på internet. Under 300 spänn för ett komplett lås. Perfa tänkte jag och ögnade igenom produktbeskrivningen. Längst ner stod det att läsa "STOPP! Är du säker på att du behöver ett helt tändningslås, för vi säljer även alla delarna löst"
Det törs man ju inte berätta för folk.


–Det är ju nästan så att man skäms…

80 år och alltjämt i tjänst. En förträfflig vagn, på min ära!