fredag 28 september 2012

Roadtrip 2012:4

Efter Hot August Nights i Reno gav vi oss av österut genom Nevada.


Vägarna där är långa och raka…



…sen kör man över, eller genom, ett berg…



…och på andra sidan börjar det om. Tur att man inte cyklar!


Tågen är också långa, de går ungefär härifrån till horisonten.


När vi närmade oss Utah började det att dyka upp spännande saker på vägen och jag fick puls och tung andhämtning. –Skyl dig lilla bil, jag kan ju se din slutväxel!


En riktig hot rod! –En som är gjord för att gå så fort som möjligt. Jag älskar kompromisslösa fordon!

 

När vi körde om denna var förväntningarna skyhöga!


T-Coupé med motorcyklar på släp och en precis lagom choppad "trettiofyra".


Första skymten av Wendover var inte vad jag hade förväntat mig. Halva sta'n ligger i Utah och halva ligger i Nevada, vilket innebär att på ena sidan kan man inte få sig en anständig bira, och på andra sidan trängs casinon. Mysko.


Vi korsade saltet i hällregn: Inte bra förutsättningar när det skulle köras hastighetstävlingar där nästa dag. Hade man åkt runt halva jorden bara för att se evenemanget regna bort? 


16 mil senare körde vi in i Salt Lake City där vi besökte…


…Donnie, och tittade i hans verkstad. Donnie gillar motorcyklar, och speciellt Honda. Närmast en CL 360.


Pågående projekt




Ett racer-projekt som står och mognar.



En "Street Tracker" som fick en översyn framför en jätteläcker 60-tals racer.


Från andra sidan syns också en av Donnies designskisser i naturlig storlek. Behöver jag nämna att han är designer till yrket?


I Donnies verkstad finns det en bar, och finns det en bar så finns det kompisar. –Tänk så enkelt det är att vara av manskön. Lägg märke till de balla lamporna!


Ljushuvud?


I Utah kan man inte köpa starköl i vanliga affärer, utan man är hänvisad till något som motsvarar folköl om man glömmer att gå till flaskaffären under dagtid.


I ett annat garage hittade vi en "Rock crawler"…


…och en "öken-racer" byggd på en gammal Cheva Blazer eller eventuellt GMCs motsvarighet. Det var inte mycket kvar av den ursprungliga bilen utan i stort sett allt var specialbyggt.


I ytterligare ett annat garage i närheten mekades det med japanare under den amerikanska flaggan.


Subaru-bilarna lyckades inte fånga mitt intresse mer än att jag fick syn på en Triumph TR4A IRS undanskuffad i ett hörn. Tillägget IRS betyder att den har individuellt fjädrade bakhjul. 


Nästa dag lastade vi allt vi kunde tänkas behöva i en saltöken på våra pickuper och satte kurs mot Wendover.


fredag 21 september 2012

Roadtrip 2012:3

Tredje dagen i Reno. Vi började såklart med en liten promenad längs utställningsgatorna.



Inspirerad av -37 Ford


Dodge 1925


Ford 1946-48 ombyggd till 2-dörrars Phaeton och lackad i en färg som inte kan bestämma sig.


Rat Rodden från cruisingen kvällen innan hade sällskap av en… zombie-gnom. Kanske.


Sen fick vi nys om en utställning med eftermarknadsdelar. Där stod denna skapelse med kaross gjord av en tidig 60-tals Cheva pickup. Kreativt tilltag!


Tvärs över vägen från den utställningen var det en utställning med fin-bilar.
Här en Ford F100


En -56 Chevrolet på heltäckningsmatta. 
Hmmm… Undrar hur jag ska lyckas få in någon av mina plåtkompisar i finrummet?


Denna -57:a Cheva var tydligen extremt ovanlig. Stationsvagnen hade nämligen två-delad baklucka, men detta är ingen Stationsvagn, det är en Sedan Delivery fast att den har bakre sidorutor av glas. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men sådana här udda modeller kan kosta stora slantar i USA.



Senare på eftermiddagen åkte vi till ett swap-meet. Det var extremt varmt att gå omkring på en asfaltparkering i den gassande solen, men nyfikenheten övervann lätt törst och svidande hud.



Camaro med Big Block för 6.500 dollar verkade vara ett fynd tills vi såg hur misshandlad den var (Uppsågad torped, inget värmepaket, inga vindrutetorkare, ingen inredning o.s.v). Den såg dock bra ut utanpå. –Något att hålla i bakhuvudet när man dreglar över annonser på internet…




En Metropolitan för 950 dollar var billigt, men sen ska den ju hem också…



-65:a Plymouth Sport Fury i bruksskick för 4.500 dollar verkade billigt. 



Grenrör till Allison flygmotor är något som man kan önska att man behöver…



En A-Ford i hyggligt skick verkade som en bra grund för originalrenovering eller Hot Rod -objekt.


Men vaf… Framhjulsdriven?


Bakvänt motorpaket placerar motorn halvvägs in i kupén…


På en lapp stod det "Shriners Klown Car - splits in half"
Killen i baksätet trampar på bromsen som bromsar bakhjulen. Rören i ramen glider isär och bilen "går av". Under bakdelen av framdelen (?) sitter det ett "skottkärrehjul" som den vilar på och framhjulen driver och styr så framdelen kan köra av sig själv.

–Jag blev lite sugen; den är ju trots allt en svensk besiktningsmans allra ondaste mardröm!



Dodge Red Ram Hemi. Renoverad med "allt nytt", inklusive kompressorn. Knappt 100.000 kronor…



Hoppsan! Inne i en stor byggnad stod det finare bilar till salu.



55-56 T-Bird var inte direkt fin, men för 11.500 dollar blev jag tvungen att undersöka den närmare, den var tyvärr sämre än vad den först såg ut att vara.



Oldsmobile 88 från 1950. Vansinnigt läcker bil även om den ser ut att ha krökat i en vecka. Snacka om påsar under ögonen och bister min!



Nova SS var fin och dyr.



Längs vägen stod en Ford och en ElCamino till salu.

På kvällen åkte vi till stadsdelen Sparks för att titta på dragracing och burnout-tävling. Eftersom vi hade varit noga med att återställa vätskebalansen efter dagens swap-meet -promenad valde vi att ta en taxi. Australiern i vårat gäng berättade för taxichauffören vart vi skulle och sa att "vi uppmuntrar till burnouter och handbromsvändningar". Chaffisen tvekade inte ett ögonblick utan vred upp stereon på max samtidigt som han släppte kopplingen i sin Scion XB. För att göra en lång historia kort: Vi överlevde en vansinnnesfärd genom Reno till tonerna av AC/DC:s Highway to hell –och den melodin var ganska beskrivande!


-54 Ford med matchande släpvagn; som har en båt som tak. Fiffig pryl.


Prydlig firmabil. Ford F100 Panel van.


"Rupp-rupp-rupp" –Nu börjar det likna något!


Tyvärr var parkeringen inte längre än att bilarna kunde gasa fram till start-granen. En ganska tam tillställning alltså. Vi var alla rätt besvikna. Hade uppslutningen av bilar varit större så hade evenemanget kanske varit skoj, men tyvärr var det bara samma bilar som åkte fram och tillbaka.
10 dollar i inträde gjorde att svenska Hot Rod Reunions inträde på 200 spänn och 50 bagis i parkering plötsligt verkar väldigt prisvärt… 


Två hot rods verkade ha en intern uppgörelse.


En Nova som såg ut, och lät, riktigt seriös bjöd på så mycket uppvisning som omständigheterna tillät.


Denna femtiosexa Cheva gav oss i alla fall en riktig "börnis" att titta och lukta på. Man tackar!