Jag vet något som inte ni vet…

Torsdag 26.e Januari. 
Sitter och skriver veckans inlägg när det plötsligt är någon som varvar upp och motorbromsar på vägen utanför huset. Bilen låter rapp och alldeles för högt, dessutom skjuter den läckra avgassmällar som en gammal förgasarmotor med glappande trottelspjäll. Min första reaktion blir såklart att en polare har köpt någon ny, ball leksak som ska visas upp och jag springer fram till fönstret; just i tid för att se en Porsche åka förbi. Framför den åker 4-5 stycken likadana. Svarta.


Eftersom hela familjen är förkylda och trötta så blir det hämtmat idag och sambon blir förvånad över 1: Att jag plötsligt blev väldigt hungrig och fick bråttom, och 2: att jag kör åt fel håll… 
Utanför ett av hotellen i byn håller man just på att täcka över ett halvt dussin Porschar när vi kommer fram, men ingen lägger märke till oss eftersom deras egen följebuss blockerar vägen. Jag står och tittar på dem i säkert 25 sekunder medan bussen hittar sin plats. 


Mobiltelefonen lät jag ligga i fickan eftersom jag inte vill stöta mig med hotellets kunder (jag har kompisar som jobbar där) och dessutom är ju Porsche en bil som det spioneras väldigt mycket på, så detta är väl inga nyheter antar jag. Dessutom var de inte väl kamouflerade och således ingen stor nyhet, men nu vet jag hur Porsche 911 turbo cabriolet kommer att se ut 2013. 


Det bestående intrycket är dock att Porsche faktiskt har offrat några dyrbara droppar bensin för att ge oss de där underbara avgassmällarna när man motorbromsar. 
Väl använda droppar i min värld!

Porsche 904.

Så låg att man kan snubbla över den och landa på andra sidan.

Lätt att köpa

När man går på bilauktion så brukar folk skoja om att man inte ska vinka, nysa eller peta sig i näsan, för vips så kan man ha förköpt sig.


För ett år sedan var jag på en av de dyrare bilauktionerna i Arizona. Där träffade jag en bekant och hans polare, som vi av respekt ska kalla "Bekant" och "Polare" i den här lilla berättelsen. Jag är ganska säker på att de inte är tillräckligt stadda vid kassa för att handla på det sättet, utan de var nog liksom jag, bara åskådare. En liten stund in i auktionen bevittnar jag följande:


Bekant kommer in och tittar efter en plats att sitta på. Polare har en plats mitt i publiken och vänder sig om och vinkar försiktigt för att få Bekants uppmärksamhet. Bekant vinkar tillbaka. 


Nu är det så att Polare sitter mitt emellan Bekant och auktionisten, så Bekant är faktiskt vänd direkt mot auktionisten när han vinkar tillbaka. Auktionisten är dock erfaren och säger "Sir, is that a bid?"


Samtidigt gestikulerar polare att han har hållit en plats till Bekant, och Bekant gör tummen upp…


"We have a new bidder at 34 000 dollar"


Sen var det tyst ett litet tag och jag trodde faktiskt att han hade råkat köpa ett gammalt "Barn find" för drygt en kvarts miljon spänn. –Som om den killen inte har ladorna fulla med "fynd" i förväg… Till slut kom det några bud till och Bekant gick lyckligt ovetande därifrån. 


Man ska nog hålla händerna i fickorna när man går på auktion.


Trevlig helg.

Här handlar inte vanliga dödliga. Åtminstone inte flera gånger.

Sabla tur att man inte råkade nysa in en gammal ambulans för 132.000 dollar.

Öhhh… Va är'e för dag?

Jag har varit ledig över julhelgerna och det var behövligt. 
Det som ofta händer mig när jag är ledig är att jag går vilse i almanackan och blir helt dagvill. Därför glömde jag av årets första fredagsbil.
Jag framför härmed en ursäkt till båda er som satt och väntade på den…


Min kära fru Frida Bilén kommer dock på råd och har gett mig en almanacka med en ny pinuppa för varje dag. Nu kommer jag inte att glömma att titta på almanackan under hela året, och det ser ut som om det blir lår-dag hela veckan!


Att skriva om pinuppor utan att visa en bild är tydligen belagt med spöstraff, så…