Roadtrip 2012:3

Tredje dagen i Reno. Vi började såklart med en liten promenad längs utställningsgatorna.

Inspirerad av -37 Ford

Dodge 1925

Ford 1946-48 ombyggd till 2-dörrars Phaeton och lackad i en färg som inte kan bestämma sig.

Rat Rodden från cruisingen kvällen innan hade sällskap av en… zombie-gnom. Kanske.

Sen fick vi nys om en utställning med eftermarknadsdelar. Där stod denna skapelse med kaross gjord av en tidig 60-tals Cheva pickup. Kreativt tilltag!

Tvärs över vägen från den utställningen var det en utställning med fin-bilar.

Här en Ford F100

En -56 Chevrolet på heltäckningsmatta. 

Hmmm… Undrar hur jag ska lyckas få in någon av mina plåtkompisar i finrummet?

Denna -57:a Cheva var tydligen extremt ovanlig. Stationsvagnen hade nämligen två-delad baklucka, men detta är ingen Stationsvagn, det är en Sedan Delivery fast att den har bakre sidorutor av glas. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men sådana här udda modeller kan kosta stora slantar i USA.

Senare på eftermiddagen åkte vi till ett swap-meet. Det var extremt varmt att gå omkring på en asfaltparkering i den gassande solen, men nyfikenheten övervann lätt törst och svidande hud.

Camaro med Big Block för 6.500 dollar verkade vara ett fynd tills vi såg hur misshandlad den var (Uppsågad torped, inget värmepaket, inga vindrutetorkare, ingen inredning o.s.v). Den såg dock bra ut utanpå. –Något att hålla i bakhuvudet när man dreglar över annonser på internet…

En Metropolitan för 950 dollar var billigt, men sen ska den ju hem också…

-65:a Plymouth Sport Fury i bruksskick för 4.500 dollar verkade billigt. 

Grenrör till Allison flygmotor är något som man kan önska att man behöver…

En A-Ford i hyggligt skick verkade som en bra grund för originalrenovering eller Hot Rod -objekt.

Men vaf… Framhjulsdriven?

Bakvänt motorpaket placerar motorn halvvägs in i kupén…

På en lapp stod det "Shriners Klown Car - splits in half"

Killen i baksätet trampar på bromsen som bromsar bakhjulen. Rören i ramen glider isär och bilen "går av". Under bakdelen av framdelen (?) sitter det ett "skottkärrehjul" som den vilar på och framhjulen driver och styr så framdelen kan köra av sig själv.

–Jag blev lite sugen; den är ju trots allt en svensk besiktningsmans allra ondaste mardröm!

Dodge Red Ram Hemi. Renoverad med "allt nytt", inklusive kompressorn. Knappt 100.000 kronor…

Hoppsan! Inne i en stor byggnad stod det finare bilar till salu.

55-56 T-Bird var inte direkt fin, men för 11.500 dollar blev jag tvungen att undersöka den närmare, den var tyvärr sämre än vad den först såg ut att vara.

Oldsmobile 88 från 1950. Vansinnigt läcker bil även om den ser ut att ha krökat i en vecka. Snacka om påsar under ögonen och bister min!

Nova SS var fin och dyr.

Längs vägen stod en Ford och en ElCamino till salu.

På kvällen åkte vi till stadsdelen Sparks för att titta på dragracing och burnout-tävling. Eftersom vi hade varit noga med att återställa vätskebalansen efter dagens swap-meet -promenad valde vi att ta en taxi. Australiern i vårat gäng berättade för taxichauffören vart vi skulle och sa att "vi uppmuntrar till burnouter och handbromsvändningar". Chaffisen tvekade inte ett ögonblick utan vred upp stereon på max samtidigt som han släppte kopplingen i sin Scion XB. För att göra en lång historia kort: Vi överlevde en vansinnnesfärd genom Reno till tonerna av AC/DC:s Highway to hell –och den melodin var ganska beskrivande!

-54 Ford med matchande släpvagn; som har en båt som tak. Fiffig pryl.

Prydlig firmabil. Ford F100 Panel van.

"Rupp-rupp-rupp" –Nu börjar det likna något!

Tyvärr var parkeringen inte längre än att bilarna kunde gasa fram till start-granen. En ganska tam tillställning alltså. Vi var alla rätt besvikna. Hade uppslutningen av bilar varit större så hade evenemanget kanske varit skoj, men tyvärr var det bara samma bilar som åkte fram och tillbaka.

10 dollar i inträde gjorde att svenska Hot Rod Reunions inträde på 200 spänn och 50 bagis i parkering plötsligt verkar väldigt prisvärt… 

Två hot rods verkade ha en intern uppgörelse.

En Nova som såg ut, och lät, riktigt seriös bjöd på så mycket uppvisning som omständigheterna tillät.

Denna femtiosexa Cheva gav oss i alla fall en riktig "börnis" att titta och lukta på. Man tackar!

Roadtrip 2012:2

Andra dagen i Reno. Vi började med bilutställningen. Finbilar utställda längs några avstängda gator i centrala Reno. Det var nästan löjligt varmt, men vi traskade ändå runt och tittade på bilar, och snackade med folk ett bra tag. Som tur var så var det aldrig långt mellan "oaser" där vi kunde återställa vätskebalansen.

1935 Ford 5-fönsters coupé med en stor skopa attityd!

1936 Ford cabriolet i ett ganska beskedligt utförande. Trevlig bil.

Är ingenting heligt? 

Reo Royale i roddat stuk. Vansinnigt ovanlig. Borde vara originalrenoverad och stå på museum. Fast den är ju trevlig även i modifierat skick.

1937 års Buick coupé.

1939 Chrysler coupé.

Oj! En originalbil! Eller? –har den haft så sportig kaross hela livet? 

Durant från mitten av tjugo-talet är ovanligt.

Flanders är inte heller ett märke som man stöter på regelbundet.

Det kan vara första gången som jag ser en.

Nash Ambassador 1956. Snygg bil, fast på ett lite knasigt sätt.

-63'a Cheva Lowrider med super-puts…

…och en kurbits på bakluckan.

1969 Chevelle som var helt renoverad, jättefin, och… ni gissade det, –inte riktigt original med större motor och bromsar bland annat.

En Beaumont från 1968-69. 

Denna kan beskrivas som en Chevelle tillverkad i Kanada, där Beaumont var ett eget märke inom GM-koncernen.

Ford Pickup utrustad med early Hemi med kompressor och "zoomies" cruisade ett helt kvarter; från trailern till utställningsgatan. Vilket ljud!

En liknande pickup. Byggd i en helt annan stil, fast ändå liknande, (skärmlöst, huvlöst) såg betydligt mer använd ut.

På kvällen blev det cruising. Här en av mina favoriter. 1949 Cadillac Sedanette.

Cruisingen var en hel del annorlunda än vad man är van vid hemifrån Sverige. Avspärrade gator med kravallstaket. Om någon skulle korsa gatan så öppnades staketen och trafiken stoppades. Polisen stod och övervakade det hela. Sjukvårdare fanns på plats på Segway-fordon (Det var bra det, eftersom en äldre herre tuppade av på grund av hettan), Det syntes ingen fylla och ingen gjorde börnisar. De riktigt tuffa rebellerna varvade motorerna till publikens stora glädje. Kl. 21.00 avslutades cruisingen och alla åkte till sina hotell… Antagligen hade man inte tillstånd att cruisa längre. 

Det hela var väldigt städat. På gott och ont måste jag säga, för även om jag ogillar fyllan och nedskräpningen som man ofta ser i Sverige så var detta nästan lite för tillrättalagt.

En Rat Rod verkar väldigt rebellisk bland alla blanka bilar.

En 1942 års DeSoto, och en coupé dessutom. Det gjordes endast 1968 st coupéer och 469 Business coupéer av 1942 års modell, och jag har aldrig sett någon förut så jag var extatisk! 

Detta är en 5-fönsters coupé. Business coupén var en så kallad 3-fönsters. (Man räknade aldrig vindrutan på den tiden).

Dolda strålkastare får fyrtiotvåans DeSoto att se ut som en fabrikscustom. Jätteläckert!

Roadtrip 2012:1

Jag var nog ungefär sex år och förbryllad. På en stor bild i en av pappas gamla Hot Rod -tidningar stod det ett gäng killar runt en hot rod. De var iförda t-shirt och shorts fastän de helt uppenbart stod på en frusen sjö. Hur går det här ihop? –sa jag.
Det där är inte snö sa pappa, –det är salt. "Det där är Bonneville, det är dit man åker om man ska åka riktigt fort". Jag tittade på bilden igen och bestämde mig: "Dit ska jag"!

Det tog 36 år, men i början av augusti åkte jag till det stora landet i väster för att uppfylla en livslång dröm; att bevittna Bonneville Speed Week.

Det första som hände efter att jag landat på LAX var att jag upptäckte att jag glömt telefonnumret till Grant, kompisen som skulle hämta mig. Via internet och en annons-sajt kunde jag dock hitta en bil som han hade till salu och därigenom få fatt i hans nummer. I takt med att telefonerna blir smartare blir visst ägarna mer slarviga…

Häng med på tre veckors semester långt, långt hemifrån; tillsammans med ett gäng som jag i stort sett bara umgåtts med på internet tidigare. Det må bära eller brista, –nu åker vi.

Japp, då var man här. Änglarnas stad.

Alfonso, Seth, Grant och hans GMC "truck" som transporterade oss mer än 550 mil under tre veckor.

Ett muntert gäng som inte direkt planerar ihjäl sig. –No worries mate.

(Killen i mitten kommer från Australien).

På väg nordost på breda vägar.

Onaturlig natur för en svensk.

Vi passerade en skrotgård, för flygplan…

Lätt roddad Dodge -39'a till salu längs vägen.

Mojaveöknen. 41 grader varmt…

…och hägringar.

Första stoppet blir Reno, Nevada och bilträffen "Hot August Nights". 

Kom vi fram väldigt sent? –Jaaa… 

Hade vi bokat någonstans att bo? –Näää…

Visste vi var bilträffen var? –Näää… 

Ordnade det sig ändå? –Japp!

Flera gator var avstängda för "Car show" när vi så småningom tog oss ut i värmen dagen därpå.

-53–55:a Corvette. Troligtvis en Kit Car/Replica

Motorn i Corvetten. Snyggt med Stå-Webrar!

A-Ford Roadster med kylarmaskering och framskärmar från en trettiotvåa…

…och sex-cylindrig motor från Chevrolet Trailblazer.

"Hot August Nights". Motivet täcker hela skyltfönstret. Men vänta nu: Bilden är ju spegelvänd. Nää, emblemen är rättvända, men nummerplåten är spegelvänd, och svensk! Hur hänger detta ihop?

Transportstyrelsen säger: UMY 437 är en flerfärgad Chevrolet Bel Air -55 som togs i trafik i sverige för första gången på våren 2004. 

Hur hamnade den i ett skyltfönster i Reno?

En ovanlig Chevrolet Cameo med avkapat tak.

Hurst fälgar och Redline-däck på en GTO-cabb. –Alla rätt. Stora A. MVG. 5+.

T-Balja framför en pantbank. Reno är inte bara glamorösa blinkande neonskyltar och överdådiga Casinon, Reno är också en del av alla de stackare som har finansierat hela kalaset… 

Solen reflekteras i en vattenpöl och får eldsflammorna på en Studebaker att se ännu mer levande ut. Ironiskt.

Willys coupé. Första dagens intryck var att bilarna generellt sett höll en mycket hög finish.