fredag 29 juni 2012

Dragracing EM Tierp

Gör ditt, gör datt. Det här är inte som jag har tänkt mig. Mitt jobb är viktigast; jag kan inte vänta.  Torsdag den 14.e juni tröttnade jag på all semesterstress på jobbet, och på kvällen sms-ade jag min schyssta chef. "Jag tar ledigt och åker på dragracing imorgon - ok?" skrev jag. "OK" kom det till svar, så jag ställde klockan och åkte tidigt.


Försök att förklara för någon vad Dragracing går ut på, och det kommer inte att låta speciellt festligt, men: Dragracing är kul! För det första så är det en av få motorsporter som låter något. Och det låter! –Eller snarare; ljudvågorna gör mos av dina inre organ och sliter huden från ditt ansikte. På det mest tillfredsställande sätt. 


Det är ett tag sedan jag har upplevt en Top Fuel Dragster live, och det finns liksom inget sätt att förbereda sig på upplevelsen. Trots att alla vet vad som kommer att hända så hoppar hela läktaren högt av förskräckelse i startögonblicket. Jätteroligt. Och imponerade. Eller vad annars kan man säga om 0-400 km/t på lite över 4 sekunder… 


Top Fuel klassen kör inte längre en kvarts engelsk mil, utan bara 200 fot (runt 300 meter) eftersom det helt enkelt börjar att gå för fort. Dessutom är bilarna numer utrustade med elektronik som stänger av bränsle och tändning samt släpper ut bromsskärmen vid mållinjen för att eliminera att föraren skulle missa att han/hon kört i mål. En ganska bra idé tror jag. Jag menar; släpp gasen en sekund för sent och det går närmare 500 km/t… 
–Men det som jag blev mest imponerad av var nog ändå den dragster som slog av direkt efter start. "Brapp!" sa det, sen stängdes motorn av. Top Fuels motsvarighet till en gubbstart alltså. Den bilen rullade ända till målet. I 175 km/t…
Ofattbart.



Jag är bekant med Roland Ohlsson och Murre Kamppinen som kör sin Malibu i klassen Super Street. Detta är bilar som fortfarande är bilar och som (i vissa fall?) får köras på allmän väg.
När jag kom fram så hade de redan kört klart för dagen, så jag hängde med dem och fick svar på många av mina frågor om dragracing.


Shelby som racerbil fångar enkelt mitt intresse.


Top Fuel eller Top Methanol. Går vansinnigt fort i vilket fall!


"Puff". Ser dyrt ut…


Pro Modified ser ut som om de har varit vanliga bilar en gång i tiden. Det gör det hela lite roligare tycker jag. "Precis en så'n där hade min kompis…"


En har kört klart och stannar och kollar medan två konkurrenter gör upp.


Cadillac -59 som Pro Mod. Osannolik racerbil!


Om man kan slita blicken från Pro Stock -bilarna så kan man skymta Tierp arena. En fin anläggning. Passa på att åka hit om ni får möjlighet.



Top Fuel Bike och Super Twin. Motorcyklar som kör på  Nitrometan. De här förarna måste ha hjärna som en ärta och "cojones" som kokosnötter. I många fall började inte framhjulet snurra förrän efter 200 meter, och då går det en bra bit över 200 blås! –Galet är bara förnamnet.


En liten bön kan vara på sin plats.


Anglia som tyvärr inte kom över startlinjen så länge jag var där.


Rör-poesi.


…och så plockas hela motorn ner för inspektion, medan jag satte mig i bilen och åkte alla de 19 milen hem igen. Med ett fånigt flin i hela ansiktet.
Dragracing är kul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar