Min nya carport

Farsan har handlat fler bilar. Därför blev jag vräkt från hans lada för ungefär ett år sedan.

"Jag vill att du hämtar Rancheron inom två veckor" sa han. "Saaben ska vara borta innan våren".

 –Då är det väl lika bra att jag hämtar Metropolitan också, replikerade jag, "eftersom den står längst in och vi ändå ska flytta de andra bilarna för att få ut Rancheron". Detta slog honom som en utmärkt idé.

Kvällen innan hämtningen tog jag fram nycklarna till bilarna. När jag stod där med Ranchero-nyckeln i handen började jag räkna: När använde jag den här nyckeln senast? –Ojdå. 14 år sedan… Tiden går. I andra handen hade jag nyckeln till Metropolitan. Den bilen hade stått på samma plats sedan den blev min: 28 år…

Tillsammans med brorsan släpade vi ut Rancheron och Metropolitan, en försäkring tecknades på Rancheron som sedan bogserades hem. Metropolitan skulle tas på släp lite senare, men under tiden hann snön komma…

Nostalgi. Precis här parkerade jag Rancheron när jag hade köpt den och kört hem den. Det var 1989 och jag tog ett kort på den. Ett svart vitt.

"Vi måste lyfta bakänden i sidled för att få ut bilen". Efter att ha knuffat Rancheron missbedömde vi helt vikten av en gammal småbil, och höll på att kasta ut den genom fönstret.

Metropolitan ser dagsljus för första gången på åtminstone… 35 år. Snacka om "barn find".

Baksidan av min lada. Oktober 2012. Här håller jag på att göra plats för bilarna.

Vi gräver ut för att lägga en grusbädd så att bilarna ska skyddas från markfukt. Det är drygt och tar för lång tid att gräva för hand så jag anlitade en traktor.

Efter förra sommarens regnande var det mjukt i backen. 

Det här får jag såklart släta till själv. För hand… Attans.

Begagnade stolpar på plats. Dessa ska hålla upp ett tak är det meningen.

Jag får hjälp att hämta Metropolitan. Tyvärr var det så halt att vi inte kunde komma av gården, ens med tom vagn…

…så vi fick använda släpets vinch för att dra släpet en bit. Sen använde vi vinchen för att dra bilen. Sen flyttade vi vagnen en bit till, och så vidare. Först när vi kommit upp på plan mark kunde vi lasta bilen på vagnen. Det är bra med tålmodiga kamrater. 

Tusen tack Per och Jonas!

Under tak! Popularen får stå längst bort.

När ska vi göra hot rod av den här? Säger sonen. Det undrar jag också.

På gruset har jag lagt lastpallar för att bilarna ska komma upp ytterligare en bit från marken.

Jag har två röda Amazoner. Båda har varit på skroten innan jag köpte dem, och använde dem. Säg inte att jag inte återanvänder.

Det tar lång tid att flytta automobiler som inte längre är "auto", alltså självgående. Speciellt om man ska göra det själv och bara har en sådan här att dra med.

Sedan började det plötsligt att våras och Saaben skulle hämtas. Någon hade ägnat vintern åt att skotta upp snö framför porten. När jag kom dit upptäckte jag att snöhögen hade sjunkit ihop till en solid (nåja) isklump. Den tog mig mer än två timmar att spetta bort.

Saab utan vare sig hjul eller drivaxlar. Tänk så kallt det är att meka på betonggolv i vintertemperatur. Strömmen var dessutom bruten i garaget så jag hade inget lyse annat än en ficklampa.

På väg till sitt nya hem i vårens första solstrålar

Per och Jonas ställde upp igen. Tack!

I slutet av April hade jag kommit så här långt.

Sommaren 2013. En fin 6-bils carport som inte är riktigt klar, men bilarna står i alla fall under tak nu. Byggt med mycket begagnat och fått material. Det miss-matchade och återanvända plåttaket skulle få vilken Boliviansk kåkstads-arkitekt som helst att gråta av lycka.

Skönt att ha bilarna hemma och under tak!