AB Svensk bilprovning 4

1997-10-31. Det var sista dagen för ombesiktning av min -57a Ranchero. Men låt mig börja denna berättelse i modern tid: Jag pratade med en kompis. "Hur går det med pickuppen då" undrade jag (en modern japansk). –Nää, inget vidare, sa han, den fick underkänt på besiktningen, "Rost i ramen".

Hmmm… "Rost i ramen"… Kan det verkligen vara så allvarligt?

Hösten 1997 när jag besiktigade Rancheron så fick den bilen underkänt på "Rost i bärande konstruktion". –Öh? Vaddå? sa jag. Vilken rost syftar du på? "Trösklarna" sa besiktningsmannen och pekade på en reva i tröskeln. Hörrödu, sa jag –Den här bilen är byggd på en separat ram av en dimension som får järnvägsräls att rodna, du kan inte på allvar mena att trösklarna är bärande"? Det var då som den professionella bilprovaren förklarade för den novise amatören att; och detta är ordagrant: "Ramen har inget med den bärande konstruktionen att göra; det är trösklarna som är bärande".
Jahaja, sa jag. "Jag får väl åka till en annan station och besiktiga bilen då". –Det gååår inte sa besiktningsmannen och viftade triumferande med sin lilla elektroniska dosa. "Det ligger i datan och då måste felet åtgärdas innan fordonet kan godkännas, oavsett vilken station som du väljer"!

Hemma låg det två NOS trösklar, men jag hade ingenstans att vara och svetsa, och inte hade jag tillgång till svets just då heller. Dessutom ville jag göra om de gamla klåpiga lagningarna i golvet innan jag satte dit de nya trösklarna, och i så fall skulle ju skärmkanterna bak också bytas. Ni vet; sen blir det lack, inredning, gummilister, krom och el. Lite väl mycket jobb för en som bara ville hämta lite kontorsmöbler på flaket…
Bilen ställdes undan i en lada i väntan på bättre tider, mer garage, fritid, pengar och så vidare.

När jag drygt 16 år senare ringde bilprovningens tekniska upplysning för att fråga vilka regler som gäller för en pivå-vagn (varför göra det lätt för sig!), så passade jag på att fråga vad AB Svensk Bilprovning anser att ramen har för funktion på en bil. Till saken hör att jag pratade med en riktigt trevlig och kunnig kille med Värmländsk eller Dalsländsk dialekt. –Både du och jag vet ju att ramen är bärande sa han och vid vårt vidare samtal berättade han för mig att jag mycket väl hade kunnat åka till en annan station, för det är den enskilde besiktningsmannens bedömning som gäller: Om det "står i datan" spelar mindre roll, det är bara något som de osäkra besiktningsmänniskorna gömmer sig bakom. 
Så nu vet vi det. 

Undrar om kontorsmöblerna står kvar?

Den har ingen bärande funktion, men det är viktigt att den är liksidig. Ingeniörer tar sig själva på för stort allvar. Ramen är antagligen bara till för att fästa bromsrören i.

Kabriolett-versionen har mer ram än andra karosserityper har. Troligtvis behövdes fler fästpunkter för takets hydraulslangar.

Vintermekning

När jag var i Kalifornien i Januari 2011 träfffade jag en man och hans femtiosjua Ranchero. Han hade berättade att han hade haft denna bil riktigt länge och hade bland annat kört dragracing med den. De uppkapade bakre hjulöppningarna skvallrade fortfarande om den tiden. Bilen var utrustad med en FE-motor om jag inte minns fel. –Men nu har jag gjort i ordning den och har den som "finbil" berättade han. "Jag har gjort allt jobb själv, till och med lacken" sa han med stolthet i rösten. "Det var drygt"! –Varje dag efter jobbet rullade jag ut bilen i solen, öppnade en pilsner och slipade, och lackade, och slipade, och lackade… Han himlade med ögonen och sa "puh"; fast på engelska förstås.

–Ja, sa jag. Jag förstår. Vi har det precis lika i Sverige, fast där fryser vi dessutom medan vi jobbar.

Han kliade sig på hakan, skrockade lite och sa att: Hmm, det kanske inte var så himla drygt trots allt.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jo förresten: Jag har bytt startmotor på min Ranchero. Utomhus. Det var minus 17 grader den dagen. Den startade ändå inte.

Höstbestyr

Det blir ingen rapport från sommarens eskapader denna vecka. Jag har, som man säger, "haft fullt upp".

Jag har nämligen blivit av med ett par garageplatser, och just nu är jag upptagen med att bygga ett snedtak som jag kan ställa några bilar under. Den ena bilen, min femtiosjua Ranchero, har stått i en lada i 15 år sedan den underkändes av Bilprovningen (mer om det senare), men jag har faktiskt ägt den i 24 år; mer än halva livet. Så även om det gör mig ont att se den stå ute under en presenning så är det trevligt att ha den hemma, en känsla som inte verkar delas av övriga bybor. Den härskande kommentaren hittills har varit: "Titta –vad har han nu dragit hem för skit". 

–Tänk så bra man hör när man sitter under ett hjulhus och reparerar bromsar! 

De är nog bara avundsjuka för att de inte har kvar bilen som de köpte när de var nitton år.