Jag hittade en gammal mailkonversation när jag städade i e-postlådan. Den handlar om vinterns små glädjeämnen. Nedanstående har naturligtvis inget att göra med verkligheten, utan är mest att betrakta som en dikt.
Om jag, rent hypotetiskt, skulle vilja provköra en gammal rallybil
innan folket i byn kommer hem, så skulle jag göra det strax efter två.
Då skulle jag, rent hypotetiskt, ta ned den till åkervägen mot sjön
och köra där. Snön skulle, rent hypotetiskt, stå som en plym från
framhjulet upp i kabinen.
Sedan skulle jag, rent hypotetiskt, vilja ta ut den på riksvägen
eftersom jag fått smak för det där. Den skulle, rent hypotetiskt,
kunna spinna ända upp på trean och jag skulle bli förvånad över hur
mycket man kan klämma ur en singel Stromberg egentligen. Uppe på
varven. *Hohohohihihi!* En otrygg känsla skulle jag dock känna av, nu
när den hypotetiska farten ökat, eftersom bromsarna behöver luftas,
hjulen bara delvis pekar åt samma håll, och krängningshämmarn rostat
loss, och bältena saknas, men kul skulle det vara. Rent hypotetiskt.
Det borde man göra någon gång.
/ m
Det låter fruktansvärt oansvarigt.
Själv så spann jag ända upp till 100 på trean idag.
Precis som igår.
Rent hypotetiskt alltså.
/c
Vem vet, en vacker dag kanske vi vågar göra det i verkligheten.
Fast hur skulle det se ut. Haha! Vuxna karlar!
/ m
Överljudshastighet på vinterväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar