Det blir ingen rapport från sommarens eskapader denna vecka. Jag har, som man säger, "haft fullt upp".
Jag har nämligen blivit av med ett par garageplatser, och just nu är jag upptagen med att bygga ett snedtak som jag kan ställa några bilar under. Den ena bilen, min femtiosjua Ranchero, har stått i en lada i 15 år sedan den underkändes av Bilprovningen (mer om det senare), men jag har faktiskt ägt den i 24 år; mer än halva livet. Så även om det gör mig ont att se den stå ute under en presenning så är det trevligt att ha den hemma, en känsla som inte verkar delas av övriga bybor. Den härskande kommentaren hittills har varit: "Titta –vad har han nu dragit hem för skit".
–Tänk så bra man hör när man sitter under ett hjulhus och reparerar bromsar!
De är nog bara avundsjuka för att de inte har kvar bilen som de köpte när de var nitton år.
Man ska bo bredvid någon som är värre än en själv. Då ser man skapligt välordnad ut. Där du bor får du ta hela smällen.
SvaraRaderaDet är mycket provocerande för de lite finare människorna att du kan laga saker och inte drar dig för lite smuts på händerna. De har banklån för att det bara måste fungera, och klarar med nöd att byta till vinterhjul själv om de är tvungna. De är så till den grad indoktrinerade av "hur man ska vara för att accepteras" att de inte kan föreställa sig att det vi helst pysslar med är något av värde.
Så det är inte oss det är fel på, men jag skulle inte vilja bo bredvid dem.
Tack … Din visdom värmer mina frusna, blodiga knogar, men jag bryr mig inte så mycket längre. Varje gång som jag hörde de nedsättande kommentarerna så stack jag fram huv'et, log oc sa ett käckt "Hej-hej"! Reaktionen blev att genast klistra på ett leende på sin annars så bistra uppsyn och börja tala om vädret… Endast en stod fast vid sin åsikt och upprepade kommentaren, och henne har jag således mest respekt för…
SvaraRadera