På väg från Salt Lake City till Bonneville Speedway. Vädret hade klarnat upp sedan dagen innan och det var riktigt varmt. Kanske kunde det ändå köras hastighetstävlingar på eftermiddagen?
På väg över Bonneville Salt Flats. Ett overkligt landskap.
Vägen över saltsjön är spikrak.
Skyltar varnar för att man ska stanna om man börjar känna sig dåsig. –Som om inte alla andra vägar i det där landet är extremt långa och raka…
En skylt som visar vägen till en fläck på en uttorkad saltsjö där man kan köra riktigt fort!
Det där med "Speedway" framkallar helt andra bilder. Där finns ingenting annat än salt; och det kan inte bli bättre!
Nu börjar det bli riktigt spännande!
Denna stod fortfarande på jordigt underlag. Skönt stuk nu när de flesta gamla Corvetter börjar bli tok-renoverade.
Alla väller ut på saltet
Undertecknad / överlycklig.
Hot rods överallt. Det vimlade av gamla roddar därute! De flesta i traditionellt stuk.
Inte övergiven, men till salu.
Tror faktiskt att detta var en Chrysler. Tillhör en kompis till en kompis.
T-Ford
A-Ford
B-Ford
En till.
1934 Ford. Får visst inte kallas C-Ford.
Motorcyklar visade sig vara bra att ha då det kunde vara åtskilliga kilometer till muggen.
Flämt! Historiens vingslag flaxar inte mycket tydligare än så här! Doug Rice modifierade denna -39 Ford Coupe och körde över 200 km/t just här på Bonneville 1953. En tid då bilar som gick fortare än 160 km/t var sensationellt snabba! Motorn var en trimmad sidventils V8.
Första dagen gick på ett ögonblick och saltöknen utryms varje kväll.
Vi åkte ut i "den vanliga öknen" och sov på flaken eller i hängmatta under öppen himmel: Billigt, nära och med fördelen att man vaknar när solen går upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar