Älsklingen

Foreign visitors: There may or may not be a translation button to the right, depending on which device you are using.

Jag anser mig vara lyckligt lottad. Min sambo är mycket förstående när det gäller min hobby. "Du får skaffa så många bilar som du vill", säger hon, "så länge de inte står ute på gården". Det låter väl rimligt tycker jag. Boningshuset gills troligtvis inte som bilförvaringsställe även om jag har lyckats smussla in en moppe, en motorcykel och ett par bilinredningar. Jag ska nog inte pröva min lycka alltför mycket på den punkten.

En dag kom jag hem och utbrast entusiastiskt: "Vet du vad jag har sett idag"! Min sambo satt böjd över en tidning vid köksbordet. Hon såg på mig med en ganska trött blick. "Vet du vad", sa hon, "Det finns 365 nätter på ett år, och du har en drömbil för varje natt. Jag är inte speciellt intresserad". Hon återgick till sin tidning och lämnade mig och min entusiasm stående på tröskeln till köket. Sen tittade hon upp igen, la' huvudet på sned och såg fundersamt på mig när hon sa "Men jag är glad att när du kommer hem med ett sån't där fånigt flin i ansiktet så handlar det om en bil och inte om en annan kvinna".

Tja, hon känner mig tydligen rätt bra efter 17 år tillsammans.

Korrigerat: Hon säger att det är 18 år nu.

Lamborghini Miura lär aldrig bli annat än en drömbil med de priser som de betingar idag.