–Det vore väl underbart!
För en tid sedan skulle jag på tjänsteresa. Jag bokade företagets nya Audi A6 med en härlig V6-a.
–Den startade inte.
Jag fick ta en likadan fast diesel istället.
Den luktade plast och var inte alls så bekväm som jag hade föreställt mig. Efter några mil satt jag och fantiserade om en -67:a Camaro med manuell låda, och min gamla trimmade Amazon. När jag sedan mötte en svart, skärmlös -34 Ford coupé med en kompressor genom huven; då löpte fantasin amok, och den fantasin handlade inte om en ny bil.
–Varför vill folk ha sådana egentligen?
Försök att göra så här med en Audi A6…
Folk dras till nya bilar på grund av stressiga liv. Man vill slippa bestyret med bilen. Den ska bara funka. Handen på hjärtat så gör många av dem det också. Inget ställande av ventiler, inga brytarspetsar, ingen rundsmörjning och oljebyte varje 2000mil eller mera. När det funkar är det underbart, om än anonymt. Sen finns det Måndagsexemplaren som det aldrig blir ordning på och som bara står hos verkstaden. Moderna bilar är komplexa varelser.
SvaraRaderaFör mig som är van att sitta i märkliga fordon känns det klaustrofobiskt och anonymt att låna någons nya bil. Ingen hälsar på en! Vännerna känner inte igen en och man kan gå till fel bil på parkeringen. Sånt är helt nytt för mig.
Inget man vill ta lån för att nedgradera sig till...
Tänk dig att gå ut på parkeringen med matkassarna i högst hugg och börja fundera på vilken av de där freondoftande hermetiska glasbubblorna som är din. Tanken att äga en helt ny och vanlig bil är för mig lika främmande som att äga ett par foppatofflor.
SvaraRadera