fredag 20 februari 2015

Cash is King

RX-8an blev såld. Hux flux. Efter många mail och sms med allehanda mer eller mindre märkliga bytesförslag så ringde telefonen helt otippat. En mansröst sa i stort sett bara: "Hej, jag har läst och förstått din annons och jag vill komma och titta på bilen, passar det på söndag"? Läs och lär alla Blocket-knäppisar; det är så här man gör affärer.

På söndagen dök spekulanten faktiskt upp, och på avtalad tid dessutom. Efter inspektion och provkörning förhandlades lite om priset där vi inte blev helt överens. "Jag ska fundera" sa han, "Jag ringer ikväll eller imorgon". Han ringde faktiskt redan på kvällen och sa att han behövde betänketid till dagen efter, då han åter hörde av sig och sa att han ville köpa bilen av mig. –Härligt, men jag tar inte bort annonsen förrän jag har pengarna i näven tänkte jag för mig själv. 
–Kan jag hämta bilen imorgon frågade han. 
–Javisst sa jag. Bara jag får pengarna samtidigt. 
–Inga problem svarade han, jag för över pengarna till ditt konto. 
–Ja, det är fint med mig, så länge de hinner in på mitt konto innan du hämtar bilen (man är ju lite försiktig trots att köparen verkade väldigt reko).

En halvtimme senare ringde telefonen igen. –Jag står på banken och de låter mig inte föra över pengarna till ditt konto eftersom det är för riskabelt. –De rekommenderar en Postväxel, säger köparen.
Jag får prata med en myndig mansstämma från banken som förklarar att en postväxel är "idiotsäkert" och även om jag inte har varit i kontakt med det tidigare så är det helt enkelt ett myndigt utformat värdepapper med en massa vattenstämplar som inte kan kopieras. "Bara för dig att lösa in på din bank".  "Helt säkert för både säljare och köpare". 
Perfekt. Det låter ju som det näst bästa, efter kontanter.

Köparen dyker åter upp på avtalad tid och hämtar bilen och ger mig det myndigt utformade papperet med vattenstämplar. Hans namn står på en massa ställen och det ser myndigt och bra ut, så jag skriver över bilen på honom och lägger ägarbyteslappen i postlådan. Följande dag åker jag till banken för att lösa in Postväxeln, men se det går inte, för den är utställd på köparen, och det är bara han som kan lösa in den. Så då står man där; utan både bil och pengar, och det känns ju ganska olustigt även om jag inte är speciellt orolig. Han verkade ju som en reko typ. 

Det som däremot gör mig riktigt förbannad är att Handelsbanken i Ockelbo övertygade mig om att detta är, hur var det de sa nu igen… "idiotsäkert", och  även om jag berättade att jag aldrig varit i kontakt med Postväxlar förut så övertalade de mig att acceptera en, och undlät att berätta vissa viktiga detaljer, och dessutom ställde de inte ut postväxeln på mig utan på köparen. Jävligt dåligt helt enkelt. Om det nu verkligen var Handelsbanken i Ockelbo som jag pratade med och inte köparens kumpan… 
Fortsättning följer. 
Förhoppningsvis.




Dagen efter: 
Nu har jag "ångat av" och lugnat ner mig. Jag har pratat med banken som hävdar att det hela är ett missförstånd mellan dem och köparen. Jag har även pratat med köparen som tycker att banken möjligtvis borde ha berättat vad som krävdes av honom för att betalningen skulle vara giltig. Köparen har dessutom erbjudit sig att möta mig på min bank för att se till att postväxeln blir korrekt inlöst. Han sätter sig alltså gladeligen i sin bil och kör i över två timmar för att skriva sitt namn på ett papper, för att jag ska få mina pengar, sen har han två timmars körning för att komma hem igen. Snacka om hedersknyffel. Jag har letat reda på några extradelar som jag hade till Mazdan, som han ska få för besväret. Just nu är jag otroligt tacksam för hjälpen eftersom jag inte kan få tiden att räcka till. 

Nu är det snart helg och förhoppningsvis är mitt konto till brädden fyllt av sköna slantar innan veckan är slut. Garaget är å andra sidan helt tomt, och den fina bilen är borta. Bäst att passa på att svetsa och slipa lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar