I veckan hade jag besök av en "helt vanlig" kompis. Eller förresten, Jörgen skulle nog inte tycka om att jag refererar till honom som helt vanlig, men låt mig förklara att han är en sådan som gärna fyller i blanketter, i det här fallet blanketter som det står V75 eller Stryktipset på. På helgen sitter han sen framför TVn och kollar hur det gick och planerar nästa veckas blanketter. Hur som helst. Han kollade på mitt projekt och lyssnade hövligt när jag full av entusiasm berättade om mina planer. Till sist skakade han uppgivet på huvudet och sa: "Hoppas att du får ett långt liv".
Jo, jag inser att det måste se hopplöst ut med hans ögon, och projektet är större än något som jag har företagit mig hittills, men det är ju bara en bil. Hur svårt kan det vara egentligen?
Ni hittar mig i garaget.
Trevlig helg.
Man hittar ofta saker när man tar isär en gammal bil, men det är första gången som jag hittar extranycklarna i säkringsdosan. –Som om elen i en gammal engelsk bil inte är tillräckligt opålitlig ändå…
Jag tror själva tricket, om man inte är en übermensch, är att outsource'a de projektavsnitt som man ändå inte är kung på. Motorbyggandet samt lack är sånt som många lämnar iväg. Dyrt javisst, men även när man själv har fullt upp (typ en baby på armen som i mitt fall) så tar projektet små steg framåt.
SvaraRaderaSjälv fick jag nyligen nederdelen till en bakskärm uppknackad av ett proffs. Nu väntar den delen på att svetsas in, och jag går förbi och gottar mig åt utsikten av den fina plåtbiten varje dag. Men jag har också varit ute i verkstan och med en baby på armen lyckats: 1. Fästa ett arbetsstycke i skruvstädet, 2. Göra ett körnslag, samt 3. Borra ett hål. Det ni. Små, små steg åt rätt håll... Den lilla bebisen blev både tyst och verkade uppmärksam under tiden.
Det kan jag tro att bäbisen blev tyst. Det var väl de stackars små, små babynävarna som fick hålla i körnaren när pappan drog till med stor-släggan. Det här blir dyrt i terapi när han blir tonåring.
Radera