Veckan som gick har innehållit jobb, jobb och åter jobb. Det är galet mycket just nu, och man får väl vara glad att man har ett kneg som man gillar.
Jag har också följt ett händelseförlopp på Facebook under veckan. Det är Norrmannen Ole-Jon Engeland som har råkat i blåsväder. Ole-Jon är tveklöst en skrot-Nisse i världsklass med runt 145 traktorer, maskiner och lastbilar på sin gård. Han är dessutom bonde och har någon slags skrothandlar-tillstånd om jag har förstått saken rätt. Nu har Gausdal kommun beslutat att "tvångsstäda" hans gård och har givit Oppland metall i uppdrag att sanera miljön.
Det som jag finner otroligt positivt i denna sak är att veteranfordonsfolket har slutit upp och har blockerat vägen till Ole-Jons gård under hela den gångna veckan, så att Oppland metall inte har kunnat utföra sitt uppdrag. Dessutom har man mobiliserat lastbilar, bärgare, stora släpvagnar och andra hjälpmedel för att kunna frakta bort, och gömma Ole-Jons tillhörigheter.
Förutom detta har Facebook-sidan "Vi som støtt'n Ole-Jon Engeland" fått över 3.100 följare. På en vecka. Det är fler än vad Gausdal kommun har totalt.
Det som är negativt är desto mer.
• Ole-Jon har omnämnt sin samling som sin "pensionsförsäkring". Opland metall är griniga för att de förhindras (av entusiasterna) att hämta metallen som kommunen har gett dem kontrakt på. Metallen är värderad till 1,1 miljoner norska kronor, så nog har Ole-Jon en bättre pensionsförsäkring än många av oss. Om han får behålla den, vilket är ytterst tveksamt.
• Opland metall som ska sanera gården, till gagn för miljön, blev fällda för miljöbrott för några år sedan.
• Det har framlagts synpunkter på att fordonen inte utgör något allvarligt miljöhot, men kommunen hävdar att samlingen utgör en estetisk förorening. Eftersom jag har flera seriösa utbildningar och kurser i konst och design är jag mycket väl kvalificerad att säga: Det finns inget fult och snyggt. Det finns bara tycke och smak. Personligen vill jag hellre ha ett gammalt bilvrak i trädgården än en rosa plastflamingo, men jag är nog inte en normgivande medborgare.
• På torsdagen kom det ett beslut från den norska motsvarigheten till tingsrätten (tror jag) som sa att Opland Metall har rätt att hämta allt metallskrot som inte har något historisk värde. Med tanke på att man redan har hämtat en Volvo BM (till synes komplett) med gripklo, så hyser jag inte några större förhoppningar att de lämnar speciellt mycket.
• Kommunen har fått oerhört många påtryckningar men väljer att strunta i folkets röst. Dessutom har Ole-Jon fått böter om 17,500 nok för att han hindrat Opland metall att hämta hans ägodelar.
Detta är inte något som har en plats i ett demokratiskt land.
Man får nämligen inte ta andras saker. Det är inte rätt. Inte ens om man är en kommunpamp eller ett företag.
–Och varför blir jag då så engagerad? Jag är ju inte ens särskilt intresserad i traktorer och maskiner.
Jo; jag tänker att om detta blir ett prejudicerande fall så kan andra norska kommuner följa efter och konfiskera vilket "metallskrot" som helst på estetiska grunder, något som ingen kan motsätta sig eftersom det inte finns något estetiskt facit, bara tycke och smak. Och eftersom det inte är långt mellan Norge och Sverige så då står det inte på förrän estetik-polisen står här och knackar på och ska ha några Amazoner, en Austin och ett par Fordar till metallåtervinning.
Det är ju ändå bara skrot.
Vi måste stå upp för vår sak, annars springer vi alla snart runt och putsar på silverfärgade Toyotor. Därför uppmanar jag er att åtminstone visa ert stöd genom att bli medlemmar i Ole-Jons facebookgrupp:
Där finns det massor av bilder av fordonen, någon film och länkar till åtskilliga tidningsartiklar.
Lycka till Ole-Jon. Må du gå segrande ur denna tråkiga sak. För alla veteranentusiasters skull.
Ovanstående är återgivet ur minnet, och informationen kommer från de källor som är länkade till via ovanstående facebookgrupp. Jag har dock sållat i den information som verkat grumlad av upprörda känslor, men om jag skulle ha återgivit något inkorrekt så håll det inte mot mig. Jag är ju trots allt inte norsktalande.
I somras hamnade jag på en mysigt skrotig gård där två smittsamt entusiastiska män svor på att de kunde få denna kompressormatade tvåtaktsdiesel att starta om jag bara väntade tjugo minuter. Tyvärr hade jag en tid att passa, så jag hann inte höra denna udda motor gå.
Uppdaterat 2013-12-02
Gausdal kommun begär 500.000 kronor av Ole-Jon som kompensation för de av hans saker som kommunen hade försökt att beslagta och sälja till metallåtervinning. Dessutom begär man att 10.000 kronor ska betalas för rättegångskostnader. Kommunen hotar dessutom med att ta hans egendom i beslag om han inte hostar upp femhundratio tusen spänn. –Som kompensation för att han satte sig på tvären när kommunen ville sälja hans prylar…
